OCR
Nn 2 d tionsorgans slemhinnor lefvande, i regeln ej för oss farliga, patogena bakterier, få tillfälle att göra sin invasion i organismen och framkalla de symptom, som bilda influensan och dess komplikationer. Att en sådan hypotes ej, lika litet som den ännu ej bevisade om ett lefvande specifikt smittämne för influensan, löser frågan, är sjelfklart, då ännu ingen vågar ens en förmodan om detta praedisponerande moments art; att det ej kan vara detsamma som den kroupösa pneumoniens, för öfrigt ännu okända, framgår deraf, att influensan och den kroupösa pneumonien i epidemiologiskt afseende äro så vidt skilda från hvarandra. Men emot denna hypotes om ett ej lefvande predisponerande moment talar dessutom, att vi känna flera lefvande smittämnen t. ex. tyfoidfeberbacillen, difteribacillen m. fl. såsom predisponerande moment för sekundär invasion i organismen af samma patogena bakterier, som hittats hos influensasjuka af de nu refererade undersökningarne, och att det derför synes naturligt, att influensans lefvande smittämne skulle kunna åstadkomma detsamma som dessa redan kända primära lefvande smittämnen. Och för ett lefvande smittämne som influensans orsak talar dessutom sjukdomens spridning, hvilken tydligen talar för att sjukdomens orsak är likartad med andra infektionssjukdomars, t. ex. koleran, hvars orsak visats utgöras af ett lefvande smittämne. Men om således de bakteriologiska undersökningarne varit fruktlösa i upptäckandet af influensans antagligen existerande lefvande smittämne, så hafva de dock ej varit utan betydelse för vetenskapen. De hafva spridt ytterligare ljus öfver en mängd allmänt förekommande patogena bakteriers förmåga att åstadkomma sjukliga förändringar i organismen och de hafva också gjort sannolikt och till en del visat, att, äfvenledes under inflytande af dessa, ännu okända för deras invasion gynnsamma förhållanden, dessa bakterier variera till sina morfologiska och biologiska egenskaper, och antagligen under dessa variationer erhålla ökad patogenitet.