OCR
20 mans; 3) antaga de nämnda streptokockerna den Gramska färgningen; 4) växa dessa på gelatina vid vanlig temperatur; 5) åstadkomma de betydliga förändringar hos kaniner, varbildning eller ros, hvilket dessa diplokocker ej göra. Huruvida den skildrade ->diplokocken är orsaken till influensa måste Kirchner naturligtvis lemna oafgjordt; för den åsigten, att så är, synes honom tala, att den konstant förekom i de sjukes patologiska sekreter, och att den hittills ej påvisats hos andra sjuka eller friska menniskor. Kowalskys undersökningar äro meddelade i Wiener med. Wochenschrift: 1890: N:o 13 och 14: de gälla 16 fall af influensa. I intet af fallen förekommo några mikroorganismer i blodet. I näsans och svalgets sekreter förekommo en mängd olika bakteriearter. Deras särskiljande skedde genom renodling. Bland bekanta patogena arter hittades 5 gånger staphylococcus pyogenes aureus, 4 gånger staphylococcus pyogenes albus, 2 gånger pneumonidiplokockerna och streptococcus pyogenes och 1 gång Friedländers pneumonibacill och staphylococcus cereus albus och flavus. Utom dessa kända patogena arter renodiades tre hittills okända patogena bakteriearter, hvaraf tvenne baciller och en mikrokock. Den senare, hvilken K. kallar gelédiplokocken (Gallertdiplococcus) skulle han varit benägen antaga som influensans bakteriologiska orsaksmoment, ifall bakterien förekommit konstant, ty dess biologiska egenskaper tycktes honom motsvara influensans kliniska bild och förklara dess epidemiska uppträdande. Bakterien växer mycket rikligt vid högre temperaturgrader på agar; den bildar stora geléliknande massor och mikroskopiskt ter den sig som korta kedjor bestående af sammanfogade diplokockpar. Deligiannis (ref. i Centralblatt f. Bakteriologie und Parasitenkunde VII N:o 22) undersökte under influensaepidemien i Athen i en mängd fall sputum och fann konstant en egendomlig diplokockart, som han till följd af dess utseende kallar sandurbakterien. Den förekom ofta tillsammans med pneumonikockerna men var ofta den enda bakteriearten, som förekom. Sandurbakterierna skiljde sig från pneumonikockerna ej blott genom formen utan äfven genom storleken; de voro mycket större än pneumonikockerna. Dessutom ägde de ej någon kap