OCR
14 ingen gång. Men som orsak till andra komplikationer vid influensan anföras dessa senare af författarne. Författarnes undersökningar äro särskildt af intresse derföre att de synas vara de enda, som gjort sig mödan att noggrant kontrollera tillförlitligheten af Klebs ofvan meddelade uppgift, att vid influensan i blodet uppträdde »monader», kroppar på Klebs” beskrifning något liknande dem, som genom en mängd forskares samstämmiga uppgifter, konstaterats alltid förekomma i malarian. Klebs' uppgifter äro viserligen ej af någon annan forskare konstaterade, men ej heller genom noggranna undersökningar vederlagda, och författarnes uppgifter i detta hänseende äro derföre af intresse. De lyda ordagrant: »Den mikroskopiska undersökningen af influensablodet skedde i våra 20 fall såväl i färska som i färgade preparat. Färgningen verkstäldes med karbolmetylenblått och efter någon af sporfärgningsmetoderna, sedan fixering medels lågan eller sublimat föregått. Resultatet var negativt. I det färska blodet funnos de bekanta (jemf. Guttman, Virchows "Archiv Bd ILXXX) kockliknande formerna, hvilka man finner hos friska och hos mångahanda olika sjuka, för öfrigt också hos vertebrerade djur af flera klasser, många gånger till stort antal. Dessa kroppar visa sig runda, ovala, klubbformade, diplokockliknande; deras rörelse är lifligt darrande; ofta progressiv under täckglaset, till följd af kapillära strömningar. Jemte dessa förefunnos naturligtvis också blodplattor, och vakuoler i de röda blodkropparne, hvilkas antal växte under iakttagelsetiden; en gång sågo vi en helt ringa undulerande rörelse hos en sådan vakuol. Blodkropparne hade i allmänhet normal storlek och form; hos två sjuka med anämiskt utseende funnos utom mikrocyter af alla storlekar flagell-liknande röda blodkroppar, sådana som "redan förut beskrifvits, d. v. s. förminskade blodkroppar med ett svansformadt bihang, hvilket innehöll till en del kulliknande ansvällningar, och visade en slags gungande rörelse. Förändringar liknande dem, som äro karakteristiska för malarian, hafva vi ej funnit, ehuru dessa förändringar äro oss väl bekanta genom egen åskådning» — De med