OCR Output

väl karakteriserade egenskaper, hvilka skilja influensan från
alla andra kända infektionssjukdomar. Det har hittills visat
sig, att hvarje sådan sjukdom, hvars etiologiska moment, till¬
hörande mikroorganismerna, hittills blifvit utforskadt, ut¬
gjorts af en väl karakteriserad infektionssjukdom, och intet
talar för, att ej framtiden skall fortfarande komma att ut¬
visa särskilda, väl karakteriserade arter af organismer såsom
orsak till de särskilda infektionssjukdomarne. Att under¬
sökningarne af influensan ej uppdagat detta för influensan
karakteristiska kausalmoment utgör intet motbevis mot detta
antagande; upprepade undersökningar af scarlatina, morbilli,
m. fl. karakteristiska infektionssjukdomar hafva varit lika
resultatlösa, och hvem tviflar väl på, att dessa sjukdomar
äro orsakade af andra än de hittills studerade patogena
organismerna?

Oaktadt denna brist på afgörande resultat erbjuda de
utförda undersökningarne så mycket af intresse, att en kort
öfversigt af deras wvigtigaste resultat är på sin plats i en
framställning af den senaste influensaepidemien. Från före¬
gående epidemier ega vi ej mer än en enda undersökning, som
kan göra något anspråk på uppmärksamhet nämligen Seif¬
ferts år 1884 i Volkmanns Samlung klinischer Vorträge
publicerade. Seifferts iakttagelser härröra från en liten
lokal epidemi i Wärtzburg vintermånaderna 1883 och gälla
i allt 7 fall.

Seifferts alla 7 fall voro lindriga; de hufvudsakliga
symptomen utgjordes af de katarrala symptomen från respira¬
tionsvägarne. Hans bakteriologiska undersökningar inskränkte
sig således till dessas förändringar, och som inga obduktioner
förekommo, utgjordes de endast af mikroskopisk undersök¬
ning af det upphostade. Detta färgades på vanligt sätt
med anilinfärger och visade sig innehålla en mängd bakte¬
rier, hvilka utgjordes till största delen af streptokocker, men
bland hvilka också diplo- och monokocker förekommo. Mi¬
krokockerna förekommo ytterligt talrikt i de geléliknande
massorna i sputa, i mindre qvantitet i de glasaktigt-slemmiga
sputa, och sparsamt i det cellrika, variga sputum, som mot
sjukdomens slut upphostades. Kontrollundersökningar visade,