Sida 45 [45]
OCR
epidemien på Färöarne år 1846, då nästan hvarje invånare på dessa var mottaglig för sjukdomen, som då ej gått der på 65 år, och säger, att han uppfattat influensans spridning på samma sätt som mässlingens under antydda omständigheter. . Jemförelsen är tvifvelsutan fullt berättigad. Vi behöfva blott påminna, att berörda mässlingsepidemi på 7 månader angrep omkring 6,000 af de 17 öarnes 7,782 invånare. Mässlingens långa inkubationsstadium och öarnes äfven sinsemellan afsöndrade läge utgöra tillräcklig förklaringsgrund till epidemiens utsträckning till 7 månader eller tvenne månaders längre tid än som förlöpte mellan de första fallen på de tidigast angripna och de sista på de senast hemsökta orterna under här skildrade influensa-epidemi i vårt land. Det har blifvit sagdt, att iakttagelser rörande äldre influensa-epidemiers spridning skulle nödga till antagandet, att vinden vore smittämnets bärare, eller åtminstone att atmosferiska inflytelser verkade sjukdomens snabba spridning. I sin uppsats »om influensaepidemien uti Stockholm under 1836 och 1837» 1) yttrar M. .C. Retzius: »Ifrån Ystad till Umeå är afståndet vid pass 9 geografiska grader. Öfver dennä del af landets längd och hela dess bredd spriddes sjukdomen mellan d. 12 och 20 januari med lika häftighet på de ställen, der jordytan ligger 1,129 fot öfver hafsytan såsom Jönköpings län och Falbygden, som der elevationen endast är 300 fot etc» Härmed har dock förf. tydligen afsett endast att visa, det hvarje ort i landet varit för influensa mottaglig. Att smittan skulle på 8 dagar spridt sig från Ystad till Umeå, har han så mycket mindre velat säga, som han annorstädes i uppsatsen lemnar ganska noggranna uppgifter om tiden för vissa orters angripande. Sålunda var influensan i Stockholm senast d. 20/,, 1836 (sid. 265) samt omkring d. 12/ 1837 i Upsala, Karlstad, Norrköping, Gefle, Lund och Malmö (sid. 267) och omkring d. "91, i Umeå, Sundsvall och Hernösand (sid: 268). Sålunda åtgick vid pass 23 dagar mellan t. ex. Stockholm och Malmö DO -3 Oo !) Sv. Läkaresällskapets Nya handlingar II. sid.
