Sida 11 [11]
OCR
VII den 20 januari. Sjukdomsbilden är den vanliga mångskiftande med mattighet och influensapneumonier samt en dödlighet, som under de 4 vintermånaderna ökade hufvudstadens mortalitet med + öfver det normala. Af OC. U. Sondén omtalas denna epidemi i Läkareskapets Årsberättelse för 1837 såsom den der »gjort vidsträckta vandringar och lemnat efter sig djupa spår af förhärjelser» och »ej mera sparat oss än andra nationer». — Man tänkte sig fortfarande spridningen genom luften och ville se sjukdomsorsaken i »luftdjur», som skulle bildas »under elektricitetens och magnetismens inflytande» o. s. v. Emellertid torde en i 6:te bandet af Tidskrift för läkare och pharmaceuter i öfversättning införd afhandling af Gluge hafva bidragit till en sundare och mer kritisk uppfattning af sjukdomen, hvars symptom och egenheter der klart och redigt framhållas, under det förf. oförbehållsamt förklarar, att »den verkliga orsaken är oss obekant». Efter upphörandet af sistnämnda, stora influensa-epidemi, har ingen allvarsammare hemsökelse af detta slag öfvergått Sverige, förr än farsoten af 1889 gjorde sitt inträde i landet. Några mindre uppmärksammade epidemier hafva dock förekommit. Enligt Sundhetskollegii årsberättelse för 1851 kan en influensa-epidemi spåras under februari—april detta år och har öfvergått större delen af landet. Endast från landsdelarne norr om Hernösand synes intet meddelande derom hafva ingått. Från hufvudstaden hafva vi icke funnit annat spår, än att influensa upptages uti Läkaresällskapets »constitutio epidemica» för den 11 och 18 mars samt den 1 april. -— Under rubriken »Inflammatoriska och katarrhala febrar» anföreg vidare i Sundhetskollegii berättelse för åren 1857 och 1858 en del utdrag ur embetsläkares rapporter, hvaraf kan slutas, att en utbredd influensa-epidemi under slutet af det förra och början af det senare året varit gängse i landskapen f. o. m. Skåne t. o. m. Dalarne. Farsoten synes hafva vandrat från söder mot norr. Åtminstone var sjukdomen epidemisk på några ställen i Blekinge och Skåne redan i november 1857, uppträdde mycket allmän i Göteborg i december (Ewert enl. Almqvist i Göteborgs Helsovårdsnämds årsberättelse för 1889) och kom till orter i Vermland och Dalarne »mot slutet af året», »på årets sista dagar» o. s. v. Uti en af T. Wistrand till Sv. Läkaresällskapet meddelad »uppgift om constitutio epidemica i landsorten under januari månad» 1858 säges epidemien gå »synnerligen i Gefleborgs, Kopparbergs och Blekinge läm». I hufvudstaden har sjukdomen, om den der uppträdt, icke ådragit sig någon uppmärksamhet. Både" 1850—51 och 1857—58 uppgifves (A. Hirsch,
