Sida 11 [11]
VII
den 20 januari. Sjukdomsbilden är den vanliga mång¬
skiftande med mattighet och influensapneumonier samt en
dödlighet, som under de 4 vintermånaderna ökade hufvud¬
stadens mortalitet med + öfver det normala. Af OC. U. Son¬
dén omtalas denna epidemi i Läkareskapets Årsberättelse för
1837 såsom den der »gjort vidsträckta vandringar och lemnat
efter sig djupa spår af förhärjelser» och »ej mera sparat oss
än andra nationer». — Man tänkte sig fortfarande spridnin¬
gen genom luften och ville se sjukdomsorsaken i »luftdjur»,
som skulle bildas »under elektricitetens och magnetismens
inflytande» o. s. v. Emellertid torde en i 6:te bandet af
Tidskrift för läkare och pharmaceuter i öfversättning införd
afhandling af Gluge hafva bidragit till en sundare och mer
kritisk uppfattning af sjukdomen, hvars symptom och egen¬
heter der klart och redigt framhållas, under det förf. oför¬
behållsamt förklarar, att »den verkliga orsaken är oss obekant».
Efter upphörandet af sistnämnda, stora influensa-epidemi,
har ingen allvarsammare hemsökelse af detta slag öfvergått
Sverige, förr än farsoten af 1889 gjorde sitt inträde i landet.
Några mindre uppmärksammade epidemier hafva dock före¬
kommit. Enligt Sundhetskollegii årsberättelse för 1851 kan
en influensa-epidemi spåras under februari—april detta år och
har öfvergått större delen af landet. Endast från landsdelarne
norr om Hernösand synes intet meddelande derom hafva in¬
gått. Från hufvudstaden hafva vi icke funnit annat spår,
än att influensa upptages uti Läkaresällskapets »constitutio
epidemica» för den 11 och 18 mars samt den 1 april. -— Under
rubriken »Inflammatoriska och katarrhala febrar» anföreg vi¬
dare i Sundhetskollegii berättelse för åren 1857 och 1858
en del utdrag ur embetsläkares rapporter, hvaraf kan slutas,
att en utbredd influensa-epidemi under slutet af det förra och
början af det senare året varit gängse i landskapen f. o. m.
Skåne t. o. m. Dalarne. Farsoten synes hafva vandrat från
söder mot norr. Åtminstone var sjukdomen epidemisk på
några ställen i Blekinge och Skåne redan i november 1857,
uppträdde mycket allmän i Göteborg i december (Ewert
enl. Almqvist i Göteborgs Helsovårdsnämds årsberättelse
för 1889) och kom till orter i Vermland och Dalarne »mot
slutet af året», »på årets sista dagar» o. s. v. Uti en af T.
Wistrand till Sv. Läkaresällskapet meddelad »uppgift om
constitutio epidemica i landsorten under januari månad» 1858
säges epidemien gå »synnerligen i Gefleborgs, Kopparbergs
och Blekinge läm». I hufvudstaden har sjukdomen, om den
der uppträdt, icke ådragit sig någon uppmärksamhet.
Både" 1850—51 och 1857—58 uppgifves (A. Hirsch,