Sida 7 [7]
OCR
INLEDNING. Då influensan utbröt i Sverige mot slutet af år 1889, hade mera än ett halft århundrade förflutit, sedan en så svår farsot af samma slag hemsökte vårt land, och mera än ett fjerdedels från det att epidemisk influensa öfver hufvud taget här senast omtalades. Blott ett fåtal, om ens några, af landets läkare kände derför sjukdomen af egen erfarenhet, och de spridda anteckningar derom, som finnas i vår tidigare medicinska literatur, hade till största delen fallit i glömska. För den skull gjorde sig här, likasom annorstädes, der farsoten drog fram, ett behof starkt känbart att genom nya iakttagelser söka fylla den lucka, som uppstått i vårt vetande beträffande en epidemi, som genom sin hastiga spridning och genom den oerhörda mängden af sjukdomsfall i så hög grad tog allas intresse i anspråk. Behofvet af nya fakta såsom underlag för vårt omdöme om farsotens natur var så mycket större, som helt och hållet andra åskådningssätt beträffande ej minst infektionssjukdomarne göra sig gällande nu mot då influensan senast var föremål för läkares forskning, och det naturligen kunde förmodas, att likartade företeelser sedda i ny belysning skulle te sig annorlunda. Vid sitt sammanträde den 4 februari 1890 beslöt Svenska Läkaresällskapet derför att sätta sig i spetsen för ett samarbete mellan landets läkare för att få till stånd en så tillförlitlig skildring som möjligt af sjukdomen. Innan vi redogöra för det sätt, hvarpå Läkaresällskapets upprop besvarades af landets läkare, hafva vi trott det vara af något intresse att kasta en, om ock flygtig blick på Sveriges tidigare influensa-epidemier och de spår de lemnat efter sig i den äldre svenska medicinska literaturen, för så vidt vi dertill haft tillgång. Öfversigten gör nämligen icke anspråk på att vara fullständig. Utländska författare uppräkna ett stort antal influensaepidemier från slutet af 12:te till slutet af 18:de århundradet. Af dessa skall en pandemi af 1580 hafva hemsökt Sverige, och en annan af 1729 skall till och med, enligt en uppgift
