Då influensan utbröt i Sverige mot slutet af år 1889,
hade mera än ett halft århundrade förflutit, sedan en så svår
farsot af samma slag hemsökte vårt land, och mera än ett
fjerdedels från det att epidemisk influensa öfver hufvud taget
här senast omtalades. Blott ett fåtal, om ens några, af landets
läkare kände derför sjukdomen af egen erfarenhet, och de
spridda anteckningar derom, som finnas i vår tidigare medicin¬
ska literatur, hade till största delen fallit i glömska. För den
skull gjorde sig här, likasom annorstädes, der farsoten drog
fram, ett behof starkt känbart att genom nya iakttagelser
söka fylla den lucka, som uppstått i vårt vetande beträffande
en epidemi, som genom sin hastiga spridning och genom den
oerhörda mängden af sjukdomsfall i så hög grad tog allas in¬
tresse i anspråk. Behofvet af nya fakta såsom underlag för
vårt omdöme om farsotens natur var så mycket större, som
helt och hållet andra åskådningssätt beträffande ej minst in¬
fektionssjukdomarne göra sig gällande nu mot då influensan
senast var föremål för läkares forskning, och det naturligen
kunde förmodas, att likartade företeelser sedda i ny belys¬
ning skulle te sig annorlunda.
Vid sitt sammanträde den 4 februari 1890 beslöt Svenska
Läkaresällskapet derför att sätta sig i spetsen för ett sam¬
arbete mellan landets läkare för att få till stånd en så till¬
förlitlig skildring som möjligt af sjukdomen. Innan vi redo¬
göra för det sätt, hvarpå Läkaresällskapets upprop besvarades
af landets läkare, hafva vi trott det vara af något intresse
att kasta en, om ock flygtig blick på
Sveriges tidigare influensa-epidemier och de spår de lemnat
efter sig i den äldre svenska medicinska literaturen, för så
vidt vi dertill haft tillgång. Öfversigten gör nämligen icke
anspråk på att vara fullständig.
Utländska författare uppräkna ett stort antal influensa¬
epidemier från slutet af 12:te till slutet af 18:de århundradet.
Af dessa skall en pandemi af 1580 hafva hemsökt Sverige,
och en annan af 1729 skall till och med, enligt en uppgift