Sida 9 [9]
OCR
i 22 0 å Andra frågan: Är kreaturens motionering vintertid gagnelig? inleddes af länsmejeristen Westerlund, som betonade att motion — alltid vore af behof påkallad, men drog i tvifvelsmål, huruvida den — under vårt hårda klimat kunde för mjölkboskapen vara utan fara. Ett oeftergifligt vilkor vore dock för alla händelser att om rö— — relse i fria luften skulle ega rum, denna borde utgöra en vana. För ungboskap och afvelstjurar vore den dock att under alla för— — — hållanden rekommendera. + Direktör Kellén hinvisade till förhållandet inom en del af de bygderna, der man begagnade mjölkboskapen till dra— —gare. Det hårdare klimatet här och ladugårdarnes obekväma in— _ redningar gjorde nog mjölkboskapens regelbundna motionering vin— — tertiden omöjlig och forlustbringande, men att under höstarne och vårarne gifva mjölksboskapen motionering vore ändamålsenligt för att ej ombytet emellan det långa stillaståendet under vintern och _ sommarens rörliga lif skulle blifva för tvärt. För ungboskap deremot vore motionering i fria luften alldeles nödvändig för kropparnes normala utveckling. Ljusa och luftiga ladugårdar voro dock en absolut nödvändig— het i trakter der klimatiska förhållanden lägga hinder tor mjölk— boskapens dagliga motionering. ' 3 Pastor K. Hallberg påminde om det ofta forekommande fallet af ömhet i klöfvarne. Denna ömhet vore en naturlig följd af långvarigt stillastående, under hvilket orenlighet samlade sig mel— lan klofoppningen, men plägade gå om djuren finge vistas i det fria, hvilket kunde ske, då ladugården gång efter annan behöfde rengöras. ' : Uti flera synpunkter och ej minst i renlighetens intresse vore — rorelse i det fria att rekommendera, endast nödig försigtighet iakt— tages. $ i Lansagronomen Bosiz fann det onaturligt, att kreaturen under den längsta tiden af året skulle stå klafbundna. ‘Annu onaturliga— re vore stallfodring året rundt. Han ville i dessa omständigheter se en medverkande orsak till djurens stora mottaglighet för tuber— kulos, öfver hvilkens förekomst bittert klagas. Djuren skulle ovilkorligen hafva nytta af att då och då under lämpligt väder utsläppas. Den förda diskussionen skulle anses utgöra svar på frågan. § 15. Till arbetande ledamöter i sällskapet invaldes: i Nordmalings socken: e. Jägmästaren S. Blomqvist, Bokhål— laren Hj. Eriksson och Rättaren G. V. Molin i Olofsfors, Bankkam— ren Leo Nordlander, Kapten Arv. Tundal och Hemmansegarne H. P. Hansson i Lefvar, Hemmansegarne Ad. Osterlund, L. Johans— son, O. A. Nordström, J. P. Engman, alb. Edlund och Viktor An— dersson i HAknias~samt Aug. Jonsson i Hallen och Joh. Stromdal i Långed, Inspektoren M. Edstrom i Brattfors, Godeman Helmer Hornstrom i Lefvar, Handlanden E. A. Wikner i Wallen, Styrman
