Sida 9 [9]
i
22 0 å
Andra frågan: Är kreaturens motionering vintertid gagnelig?
inleddes af länsmejeristen Westerlund, som betonade att motion
— alltid vore af behof påkallad, men drog i tvifvelsmål, huruvida den
— under vårt hårda klimat kunde för mjölkboskapen vara utan fara.
Ett oeftergifligt vilkor vore dock för alla händelser att om rö—
— relse i fria luften skulle ega rum, denna borde utgöra en vana.
För ungboskap och afvelstjurar vore den dock att under alla för— —
— hållanden rekommendera. +
Direktör Kellén hinvisade till förhållandet inom en del af de
bygderna, der man begagnade mjölkboskapen till dra—
—gare. Det hårdare klimatet här och ladugårdarnes obekväma in—
_ redningar gjorde nog mjölkboskapens regelbundna motionering vin—
— tertiden omöjlig och forlustbringande, men att under höstarne och
vårarne gifva mjölksboskapen motionering vore ändamålsenligt för
att ej ombytet emellan det långa stillaståendet under vintern och
_ sommarens rörliga lif skulle blifva för tvärt.
För ungboskap deremot vore motionering i fria luften alldeles
nödvändig för kropparnes normala utveckling.
Ljusa och luftiga ladugårdar voro dock en absolut nödvändig—
het i trakter der klimatiska förhållanden lägga hinder tor mjölk—
boskapens dagliga motionering. ' 3
Pastor K. Hallberg påminde om det ofta forekommande fallet
af ömhet i klöfvarne. Denna ömhet vore en naturlig följd af
långvarigt stillastående, under hvilket orenlighet samlade sig mel—
lan klofoppningen, men plägade gå om djuren finge vistas
i det fria, hvilket kunde ske, då ladugården gång efter annan
behöfde rengöras. ' :
Uti flera synpunkter och ej minst i renlighetens intresse vore —
rorelse i det fria att rekommendera, endast nödig försigtighet iakt—
tages. $ i
Lansagronomen Bosiz fann det onaturligt, att kreaturen under
den längsta tiden af året skulle stå klafbundna. ‘Annu onaturliga—
re vore stallfodring året rundt. Han ville i dessa omständigheter
se en medverkande orsak till djurens stora mottaglighet för tuber—
kulos, öfver hvilkens förekomst bittert klagas.
Djuren skulle ovilkorligen hafva nytta af att då och då under
lämpligt väder utsläppas.
Den förda diskussionen skulle anses utgöra svar på frågan.
§ 15. Till arbetande ledamöter i sällskapet invaldes:
i Nordmalings socken: e. Jägmästaren S. Blomqvist, Bokhål—
laren Hj. Eriksson och Rättaren G. V. Molin i Olofsfors, Bankkam—
ren Leo Nordlander, Kapten Arv. Tundal och Hemmansegarne H.
P. Hansson i Lefvar, Hemmansegarne Ad. Osterlund, L. Johans—
son, O. A. Nordström, J. P. Engman, alb. Edlund och Viktor An—
dersson i HAknias~samt Aug. Jonsson i Hallen och Joh. Stromdal i
Långed, Inspektoren M. Edstrom i Brattfors, Godeman Helmer
Hornstrom i Lefvar, Handlanden E. A. Wikner i Wallen, Styrman