Sida 52 [52]
OCR
ty a d L s B0 se o S t o — an sea t d J t T9. _Studieresa af Vfolkskoleträdgårdar—'.i mellersta och södra . Sverige sommaren 1895. — ”Trädgårdskonstens historia daterar sig frin den graa forntiden och kan till och med sägas vara åkerbrukets moder och lika gammal som menniskoslägtet sjelft. 3 3 ty3 ; & Af våra hedniska förfäder var den foga eller intet kind. Visser— ligen tala sagorna redan före nionde århundradet om s. k. +Gräsgårdar», men dessa voro förmodligen på sin höjd endast enkla köksträdgårdar. Af fruktträd tyckas äppleträn i vårt land hafva varit de först kända. De nämnas i tionde och ellofte århundradena. _T Westgötalagen och West— mannalagen stadgas straff för dem, som ofredade trädgården. De vid / klostren— af kristna munkar anlagda s. k. «Lokgardar» och Örtagårdar» | äro de första egentliga trädgårdarna i vårt land. Men det drojde ännu / mycket länge innan trädgårdsskötselns stora nytta och nödvändighet i ekonomiskt — och —moraliskt hänseende blefvo af 'det stora flertalet kända — och erkända. Den blef en folkets sak forst, då trädgårdsskötsel i vårt land blef ett lagstadgadt folkskoleämne och folkskoleträdgårdar för detta ändamål började anläggas. Tack vare Landtbruksakademiens, länshus— hållningssällskapens och trädgårdsföreningars kraftiga verksamhet har in— tresset för trägårdsskötsel också vaknat och på senare tiden än flera folkskoleträdgårdar blifvit anlagda. . Det är om några af dessa i meller— sta och södra Sverige jag med anledning af mitt resestipendium härnedan | skall hafva nöjet framlägga för Westerbottens läns Kungl. Hushållnings— | sällskaps Förvaltningsutskott en så kortfattad skildring som mojligt, for att —ej jallt för mycket inkränkta på utrymmet i Sällskapets tidskrift, oaktadt den med anledning af det myckna jag såg och erfor kunnat blifva — mera vidtomfattande och intressantare. Foljande några af de i «Viola» for sådana resor foreslagna respla— ner foretog jag den 26 Juli via Stockholm per jernviig forst en resa rundt Miilaren och Hjelmaren.. Den första folkskoleträdgård jag besökte ligger : i det pepparrotsodlande Enkoping. . Dess lige är i närheten af kyrkan, men fjärran från folkskolan, och det mest ogynsamma man gerna kan tiinka sig. Först och främst var den utan något egentligt skydd, såvida dit ej skall räknas en, dels illa medfaren, dels illa skött hagtornshäck. Icke blott de gångar, som funnos inom trädgården användes, utan stigar togos tvärt igenom häcken. Detta jemte krusbärsmätarens och stickel— bärssågarens härjningar hade sköflat trädgården, lärarens— förra stolthet, så att han af bekymmer deröfver nu helst ville så litet som möjligt se tridgarden. Men samme lärares påstående, att ekbark utbredd under bir— buskarne, skulle vara ett godt medel mot dessa skadedjurs framfart, får stå —för hans rikning, emedan det ej finnes angifvet i vår förnämsta | Tärobok därom, trädgårdens skadedjur af A. E. Holmgren. Låt vara att man, utan' siga för mycket, om 1895 kan siga, att den for tric gårds— odlare varit ett synnerligen ogynsamt år, företedde ifrågavarande träd— gård för öfrigt en omklig anblick. Utom det att många fruktträd stodo kala, voro alla deras kronor mer eller mindre utflakade af den myckna
