Page 12 [12]
7 i
märksamhet åt denna sak. Svinafveln borde kunna blifva till stor nytta
för länet i sin helhet, i synnerhet som det här ej funnos så många nä—
ringskällor att tillgå. so de
Länsmejeristen Nyberg trodde, att export ej kunde beräknas. Gris—
afvelns vikt framhölles nog under tjenstemännens resor, men raden och
upplysningarne gingo in genom det ena örat och ut genom det andra.
En kort broschyr i ämnet vore utmärkt. 5
. Liinsagronomen Bosin anförde exempel på nyttan af svinafveln här
i länet, neml. vid några gårdar i närheten af Skellefteå: — Han ansåg att
det ginge bättre att öfvertyga karlarne, ty några så konservativa men—
niskor som qvinnorna hade han icke funnit. En littfattlig uppsats i
ämnet skulle komma in i landtbrukstidskriften unde}“ aret.
T denna fråga yttrade sig äfven Gästgifvaren Aberg, f. Riksdagsman
Andersson samt Hemmansegaren Lundberg i Teg, hvilka instimde med
länsagronomen.
Ordföranden yttrade till sist, att utskottet skulle söka befrämja
saken. Spridandet af en litt och populär afhandling om svinskötsel och
svinafvel vore en åtgärd att af utskottet beakta.
Den förda diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
3:0) Under hvilka förhållanden äro nyodlingar att tillråda?
Länsagronomen Bosin hade ofta hört jordbrukare klaga ofver att
gödselförrådet ej ville räcka till för den jordvidd de hade. —Under sida—
. na förhållanden vore det oklokt att odla mera, man borde först uppbrin—
gå den gamla jorden till högsta möjliga växtkraft men så sker ej utan
för att erhålla mera foder verkställes nyodlingar, hvilka efter någon tid
blifva lika magra som den gamla jorden.
Da man skall verkställa en nyodling bor man se till att den har
ett fördelaktigt läge ej allt för långt från gården och att den är af god
beskaffenhet så att man kan påräkna att blifva ersatt för de derå ned—
lagda kostnaderna. %
Verksegaren J. 0. Rydin medgaf visserligen det af föregående tala—
re angifna förhållandet men ansåg dock att nyodlingar böra med all ifver
bedrifvas; ty ju mera foder som kan frambringas ju flere kreatur kunna
fodas och derigenom ökas äfven godselforradet for den gamla jorden.
Länsagronomen Bosin invände att hans anforande var afsett för
fattiga småjordbrukare utan resurser. — Den som likt hr Rydin hade resurser
att verkställa nyodlingar gjorde deremot rätt uti att utföra sådana, ty
han kunde lätt förskaffa sig gödsel, men för obemedlade vore detta svårt.
Giistgifvaren Å!)erq ansåg att om en jordbrukare hade gammal åker
af dalig beskaffenhet men en god odlingslägenhet i närheten, så borde han
odla den senare med all kraft, för att derigenom fifven kunna forbittra
den gamla akerjorden. *
Länsmejeristen Nyberg höll före att nyodlingar på fast mark böra
forelagas med urskiljning och försigtighet. P& godartad myrjord böra de
dgremot företagas i så vidsträckt mån som möjligt för att öka fodertill—
gångarna.