Sida 9 [9]
lga
i synnerhet vid sådana jernvägsstationer der de stora stråkvägarne från .
Lappmarken komma fram. P& sidana marknader skulle uppkopare från
andra orter infinna sig, och då kunde man ha hopp om att få bättre
betalt för sina kreatur. $ i
Regementsläkaren Waldenstrim ville ej gärna vara med om att an—
ordna marknader, da man numera tvärtom tog bort dem. Han befarade.
ocksa oordningar och trodde, att smittosamma sjukdomar bland djuren
lätt skulle kunna få spridning. ) $
Agronomen E. Westerlund fr.‘ Robertsfors trodde att kreatursmark—
nader skulle medföra stora ekonomiska fördelar för orten. Nu går det
vanligen så till, att slagtare gå omkring i gårdarne och uppköpa kreatur;.
När en sådan kommer till en landtbrukare, som har kreatur att utgallra
förstår ej denne hvad värde de utgallrade djuren, som kunna vara myc—
ket passande för slagt, möjligen ha och kommer i de flesta fall att få
ett för lågt pris för sina kreatur. Genom regelbundna kreatursmarkna—
der skulle detta missförhållande afhjelpas. f
Länsagronomen A. Bosin utgick från det faktum, att en mingd —
kreatur utfordes från detta län (till Angermanland och södra Norr—
land. Dessa uppkoptes af kringvandrande uppköpare, hvilkas omkostna—
der voro ganska stora, hvarför de ej heller kunde betala s& mycket.
För en ko får man här i länet blott hälften af hvad en sådan betingar
i Angermanland, ett förhållande, som i forna tider kunde ha en förkla—
ringsgrund i den dyra transporten, men som nu efter jernvägens öppnan—
de ej bör få ega rum. ;
Vidare påpekade Hr Bosin, att kreatursmarknader ej äro på väg
att försvinna, utan att de nu som bist florera i mellersta och sodra
Sverige. För sin del ansåg han förslaget mycket beaktansvärdt.
Verksegaren J. O. Rydin å Stenfors förordade inrättandet at krea—
tursmarknader. Om en person ville köpa ett kreatur af en viss beskaf—
fenhet och en annan ville sälja ett sådant, är det ej säkert att de båda
få kännedom om hvarandras önskningar under nuvarande förhållanden;
men om marknader infördes skulle köpare och säljare der .kunna träffas.
Hr Rydin ansåg dock ej jernvägsstationerna vara de lämpligaste ställena
för marknader, emedan limpliga rum for kreaturen ej kunna beredas vid
flere af dessa. Han ansåg det derför vara bättre att förlägga markna—
derna till mera. befolkade trakter äfven om dessa voro något aflägsna
ifrån jernvägsstationerna. Sasom lämpliga platser foreslog han Skellef—
teå, Burträsk, Umeå och Vännäs.
Tullförvaltaren Flesberg forordade kreatursmarknader på grund af
den kännedom han hade om det gagn sådana medfört i Småland. — Fara
for smittosamma sjukdomars spridande behofde ej forefinnas, då Veteri—
när kunde beordras att närvara vid dylika marknader.
F. Riksdagsman Andersson i Baggböle trodde äfven att dylika
marknader skulle medföra stor nytta, ty derigenom skulle flere uppkö—
pare komma söderifrån, konkurrensen mellan uppkoparne blifva storre
och säljarne få mera betalt. Och detta vore en väsentlig sak, helst som
det här hos oss ej bär sig att lägga an på sädesodling, utan man hade
största skäl att egna sig åt boskapsskötsel. $