OCR
170 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 Michil Dombäck levde ännu i december 1630, då han på landsting i Härnösand dömdes att ersätta ett parti kronan tillhörig strömming, som fördärvats till följd av hans häpnadsväckande ansvarslöshet. Men därom ha wvi berättat på annan plats!. En bedrövad borgmästareänka. Under den tid, vi sysselsätta oss med, var borgmästarens ställning, särskilt i mindre städer, en annan än nu. Vanligen togs då till borgmästare någon ansedd borgare, vilken innehade ämbetet såsom en bisyssla, under det han huvudsakligen ägnade sig åt sin borgerliga näring och hade sin bästa inkomst därav. Den kontanta lönen var en obetydlighet; mera betydde det, att han i allmänhet hade inkomsten av stadskällaren, som han innehade på arrende. Denna rörelse var nämligen vida mer inbringande än borgmästaresysslan. År 1647 var Johan Hansson Höijer kunglig borgmästare i staden Härnösand och Sven Eriksson stadsborgmästare. I augusti 1654 ingav en borgmästareänka i Härnösand vid namn Malin Thorsdotter till regeringen en klagoskrift, uti vilken hon i bjärta färger skildrar sin fattigdom och anhåller om understöd. Vi antaga, att hon var änka efter den nyss nämnde kunglige borgmästaren, och grunda detta antagande därpå, att hennes salige man enligt hennes uppgift varit ”överste borgmästare” i staden. Redan i unga år hade den goda borgmästareänkan fått pröva på brist och fattigdom. ”Av barndomen upp” hade hon, som hon själv yttrar i sin böneskrift, ”utstått och lidit nöd”, och det hade fortfarit allt intill dåvarande tid. Ja, sorgen hade börjat redan då hon var litet barn. Då hade nämligen hennes sal. fader kallats ut i fiendeland. Han hade varit ryttmästare. Han hade emellertid avlidit, an 1) Se förf:s arbete Från Härnösand och dess omnejd, del II, sid. 27 f. PES