OCR
166 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 skedde den 12 aug. 1612, ty då förekom målet på Härnösands rådstuga. En annan hövitsman, Olof Helsingh, förde därvid Jacob Velamssons talan; han yrkade, att borgaren skulle gå lag för det rykte, vari han (borgaren) kommit för Jacobs hustru. Elva värningsmän gjorde också jämte borgaren sin fulla ed och frigjorde honom alldeles för det rykte, vari han var kommen. Men målsägandens ärende blev uppsatt eller uppskjutet, till dess Jacob själv skulle hem komma. Vid samma tillfälle dömdes en annan borgare och rådman i staden vid namn Christopher Jacobsson att för läppegäld! emot Michil Nilsson böta 3 mark, ett mål som sammanhänger med det, som vi här redogöra för. Emellertid kom Jacob Velamsson hem, och efter hans hustru var lagligen fri gjord, ville han intet sig med mindre giva till frids, än att Michils hustru, som kommit hans hustru uti rykte, skulle stånda samma rätt. Sveriges lag förmäler, framhöll han, att den, som enom angiver, skall, när den angivne finns oskyldig, lagligen straffas. ”Blev därföre så avdömpt av dem i rätten såte, efter den samme angiverskan sig bekände have lugit på henne som ingen ärlig kvinne, att hon skolle aldrig umgås eller sittie över bord med någet ärligit folk, och så frampt hon därmed icke velle giva sig tillfrids, skolle hon själv slå sig på munne och gå tillbakes och blive ärelös.” Så skildrar befallningsmannen förloppet i brevet till Axel Oxenstierna. Saköreslängden för år 1613 har om rådstugurättens märkliga sammanträde följande kortfattade upplysningar. När hövitsmannen var hemkommen, ställde han i februari 1613 Michils hustru till rätta för hennes förtal samt frågade, av vad orsak hon hade beskyllt sin man för hans (Jacobs) hustru. Då ”begynte hon skyta (skjuta) sig in på Peder Sjulssons barn och Christopher Jacobsson”, vilka skulle ha kallat Michil en horkarl men ingen kvinna hava nämnt för något hor. Jacobs hustru blev nu såsom 1) Böter för okvädinsord. RSS