Page 164 [164]
OCR
162 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 ligheten berodde helt visst därpå, att dessa händelser gåvo anledning till en skandalhistoria av uppseendeväckande art. Det talades nämligen sedan i staden om att M:r Peders hustru skulle ha gjort sig skyldig till otrohet, och i början av året 1662 måste M:r Peder taga i tu med de personer, som utspritt detta för hans hustru på heder och ära gående rykte. I staden fanns då en barberare (läkare) vid namn M:r Julius Pieler, vilken för ej så lång tid sedan hade kommit till staden. Han var gift, och den här nämnde M:r Zacharias var måg i huset. Egentligen var det barberarens hustru, som skulle vara upphovsmannen till skvallret, och M:r Peder anklagade också henne i februari 1662 inför rätta. Hennes man svarade å hennes vägnar. Enligt honom var det den nämnda änkan h:u Kerstin, som skulle satt ryktet i gång. Midsommartiden 1661 hade hon kommit till M:r Julius med sin lille son, vid pass årsgammal. Denne var nämligen bliven fläckig i ansiktet, och modern frågade därför barberaren, vad gossen kunde fela. M:r Julius svarade emellertid lugnande och sade: ”Det bliver väl gott; det är ej annat än [att] myggior har bitit honom.” Vid samma tillfälle satt M:r Julii hustru och gälade strömming på gården. Bredvid henne nedsatte sig h:u Kerstin för att hjälpa henne. Då kom M:r Zacharias gåendes genom porten. Därvid sade h:u Kerstin till M:r Julii hustru: ”Så ofta jag ser M:r Zacharias, bliver jag heppin (häpen).” — ”Är han så farlig?” frågade då barberarens hustru, som var hans svärmoder. Då berättade h:u Kerstin, huru hon en söndagsmorgon kommit löpandes med utslaget hår och huvudklädet i handen till M:r Peders hustru för att få hjälp att binda huvudklädet på sig, och då hade M:r Zacharias legat i sängen, som förut är omtalat. Vid ett senare rättegångstillfälle förde M:r Peders hustru, Brita Nilsdotter, själv sin talan, och det gjorde hon utmärkt. Då hördes skolrektorn M:r Johans hustru Anna RR
