Sida 164 [164]
162 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14
ligheten berodde helt visst därpå, att dessa händelser gåvo
anledning till en skandalhistoria av uppseendeväckande
art. Det talades nämligen sedan i staden om att M:r Pe¬
ders hustru skulle ha gjort sig skyldig till otrohet, och i
början av året 1662 måste M:r Peder taga i tu med de per¬
soner, som utspritt detta för hans hustru på heder och ära
gående rykte.
I staden fanns då en barberare (läkare) vid namn M:r
Julius Pieler, vilken för ej så lång tid sedan hade kommit
till staden. Han var gift, och den här nämnde M:r Zacharias
var måg i huset. Egentligen var det barberarens hustru, som
skulle vara upphovsmannen till skvallret, och M:r Peder
anklagade också henne i februari 1662 inför rätta. Hennes
man svarade å hennes vägnar. Enligt honom var det den
nämnda änkan h:u Kerstin, som skulle satt ryktet i gång.
Midsommartiden 1661 hade hon kommit till M:r Julius med
sin lille son, vid pass årsgammal. Denne var nämligen bli¬
ven fläckig i ansiktet, och modern frågade därför barbera¬
ren, vad gossen kunde fela. M:r Julius svarade emellertid
lugnande och sade: ”Det bliver väl gott; det är ej annat än
[att] myggior har bitit honom.”
Vid samma tillfälle satt M:r Julii hustru och gälade
strömming på gården. Bredvid henne nedsatte sig h:u
Kerstin för att hjälpa henne. Då kom M:r Zacharias gåen¬
des genom porten. Därvid sade h:u Kerstin till M:r Julii
hustru: ”Så ofta jag ser M:r Zacharias, bliver jag heppin
(häpen).” — ”Är han så farlig?” frågade då barberarens
hustru, som var hans svärmoder. Då berättade h:u Kerstin,
huru hon en söndagsmorgon kommit löpandes med utslaget
hår och huvudklädet i handen till M:r Peders hustru för
att få hjälp att binda huvudklädet på sig, och då hade M:r
Zacharias legat i sängen, som förut är omtalat.
Vid ett senare rättegångstillfälle förde M:r Peders
hustru, Brita Nilsdotter, själv sin talan, och det gjorde hon
utmärkt. Då hördes skolrektorn M:r Johans hustru Anna
RR