Sida 36 [36]
OCR
34 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 skjutit tvenne renar. De hade därpå skänkt en renhud till kyrkoherden herr Lars, men den andra huden och något kött hade de givit till Erik Håkansson och Håkan Olofsson 1 Mångraf. Saken remitterades i detta fall till landshövdingen med förfrågan, ”huru man sig med sådana lappebovar förhålla skall, efter som allmogen mycket över dem klagar uti åtskillige måtto”. (ODÅ 1648 s. 62.) Länsman Henning Tideman i Höven anklagade på Resele-tinget d. 20 januari 1668 en man vid namn Per Danielsson i Sel för olovlig jakt. Skärtorsdagen därförut hade denne kommit sträckandes utur skogen med en pvillren och nederskjutit denna strax vid klockstapeln, medan prästen stod och predikade. Domstolen var mild och lät honom slippa med 40 marks böter. (RDG 17 f. 345.) På Anundsjö vinterting d. 7 dec. 1564 blevo nio bönder i Anundsjö fällda att böta för det de skjutit älgedjur i förbjudna tiden; var och en till 40 mark. Männen begåvo sig sedan till Stockholm och tillbytte sig där salt av konungen för dessa hudar, nämligen 10 tunnor salt för 12 mark tunnan. Men handeln gick senare om intet, ty männen hade antagligen ej nämnt om att skinnen förvärvats genom jakt på olovlig tid. I fogdens räkenskap för år 1565 igenkallas också på K. M:ts vägnar dessa pengar, tillhopa 120 mark. Från Gustaf II Adolfs tid vet man, att konungen hade skyttar i de norrländska landskapen, som skulle jaga för hovets räkning. Att en sådan funnits i Ångermanland redan 1578 ser man i en rannsakning från Torsåker. På ting i Torsåker d. 18 aug. 1578 omtalas, att Mårten Persson i Näs hade sönderslagit och ofärdigt gjort ett skytterör för K. M:ts diureskytte, nämligen Anders Larsson. Då Mårten anklagades härför, ville han ej undergå rätten utan gjorde uppror på tinget med hugg och slag. Domen blev, att han skulle insättas i järnen och sedan utgiva för samma sak 20 mark.
