skjutit tvenne renar. De hade därpå skänkt en renhud till
kyrkoherden herr Lars, men den andra huden och något
kött hade de givit till Erik Håkansson och Håkan Olofsson
1 Mångraf. Saken remitterades i detta fall till landshöv¬
dingen med förfrågan, ”huru man sig med sådana lappe¬
bovar förhålla skall, efter som allmogen mycket över dem
klagar uti åtskillige måtto”. (ODÅ 1648 s. 62.) Länsman
Henning Tideman i Höven anklagade på Resele-tinget d. 20
januari 1668 en man vid namn Per Danielsson i Sel för
olovlig jakt. Skärtorsdagen därförut hade denne kommit
sträckandes utur skogen med en pvillren och nederskjutit
denna strax vid klockstapeln, medan prästen stod och pre¬
dikade. Domstolen var mild och lät honom slippa med
40 marks böter. (RDG 17 f. 345.)
På Anundsjö vinterting d. 7 dec. 1564 blevo nio bönder
i Anundsjö fällda att böta för det de skjutit älgedjur i för¬
bjudna tiden; var och en till 40 mark. Männen begåvo sig
sedan till Stockholm och tillbytte sig där salt av konungen
för dessa hudar, nämligen 10 tunnor salt för 12 mark tun¬
nan. Men handeln gick senare om intet, ty männen hade
antagligen ej nämnt om att skinnen förvärvats genom jakt
på olovlig tid. I fogdens räkenskap för år 1565 igenkallas
också på K. M:ts vägnar dessa pengar, tillhopa 120 mark.
Från Gustaf II Adolfs tid vet man, att konungen hade
skyttar i de norrländska landskapen, som skulle jaga för
hovets räkning. Att en sådan funnits i Ångermanland re¬
dan 1578 ser man i en rannsakning från Torsåker. På ting
i Torsåker d. 18 aug. 1578 omtalas, att Mårten Persson i
Näs hade sönderslagit och ofärdigt gjort ett skytterör för
K. M:ts diureskytte, nämligen Anders Larsson. Då Mårten
anklagades härför, ville han ej undergå rätten utan gjorde
uppror på tinget med hugg och slag. Domen blev, att han
skulle insättas i järnen och sedan utgiva för samma sak
20 mark.