Page 34 [34]
OCR
32 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 Olof och hans kamrater fingo vidare böta 12 mark för att de utan rättens och socknens förmäns synande och tillstånd gått in på skogen och rödjat. (RDG 19 f. 506 v.) Den stora betydelse, som åkerbruk och boskapsskötsel hade, framgår icke minst av svårigheterna för bebyggarna på platser, där dessa näringar på grund av naturförhållandena icke kunde utövas. Så var t. ex. fallet med torpstället Ruske i Junsele enligt upplysningar, som av nämndemännen lämnades på tinget i Resele år 1647, och som vittna fördelaktigt om deras kännedom om äldre förhållanden. Området säges tillförne legat för 7 sel. i skatt, och så var verkligen förhållandet år 1559, då där ej fanns någon åker utan blott en utäng. Några och trettio år därförut hade det förmedlats till 3142 sel. Ägare därtill voro nu bönder i socknens huvudbygd: 73 ägdes av en man i Böle, en annan tredjedel av tre män i Krånged och den tredje av lika många i Lillegård. Om jordägorna heter det, att de hade legat öde över 200 och kanske 300 år. Ägarne hade brukat skogen och fiskevattnet men slagit litet eller intet hö av jordägorna, vilka, såsom det heter, store skogen är voxen över. Två finnar, Hindrik Jonsson och Oluf Andersson, önskade nu köpa detta torpställe för att uppbruka det och bliva där varaktigt boendes samt draga inbördes tunga med socknen. Då de ställde goda löftesmän för sig i fråga om ställets hävdande m. m., skulle de få inköpa jorden efter gode mäns läggning (värdering), och rekommenderades de av rätten att få åtnjuta några frihetsår i fråga om skatten, emedan jorden, såsom det heter, ”är svåra illa hävdad och medfaren”. (ODA 1647 s. 93.) För ödeshemmanet Angsta, 12 sel., hade Ytterlännäs socken varit tvingad att utgöra stor tunga och utlagor, varför socknen ock i många år och på åtskilliga tider sig högeligen beklagat. Under samma torp hade aldrig varit åker eller äng, heter det år 16383, efter där är icke annan jord
