Sida 33 [33]
OCR
LIVET I ANGERMANLAND 31 des av många!. Ännu 1629 plikta t. ex. Kragumsbor för att de haft oringa svin, som gjort skada i andras åkrar, 3 mark. För svinegrävning plikta en hel mängd personer år 1560. På Umo gård smiddes år 1560 av järn 70 svineringar. Älghgraafs Ängiet omtalas på Sidensjö ting den 14 aug. 1655. Christopher Andersson i Nyland besvärade sig då över intrång därstädes av Ubergs (Uvbergs) byamän. Vid änget, som låg vid pass 14 ny mil från byn, hade förr aldrig varit nödigt att stänga; men det året hade den senare byns boskap där alldeles utbett och gräset uppätet, emedan dess vallefolk det ej såsom tillförene hindrat. Till följd därav hade han ej fått något hö slå eller bärga. Domen blev, att Ubergs tre byamän skulle ersätta skadan och böta 3 mark vardera. (RDG 4 f. 271 v.) Då såsom nu användes fäbodarna även av andra än dem, som skötte om kreaturen. Ofta uppehöllo sig i dem personer, som voro sysselsatta med röjningsarbete i närheten. Om man därvid begagnade grannens bodar, fäste sig ingen därvid. Men skedde skada på ett eller annat sätt, så var det en annan sak. Kaptenen och länsmannen Johan Pedersson i Ä i Sidensjö anklagade år 1671 Olof Andersson i Hållen för det denne med sina kamrater hade vistats i hans fäbodar, då de voro i skogen och rödjade, och därvid haft eld, varigenom fäbodhusen uppbrunnit. Då husen sedan upprättades, hade Olof kallat kaptenen en girigbuk och tom hund. Olof och hans stallbröder blevo ålagda att uppbygga jämngoda fäbodar och böta 3 mark, varjämte Olof för de två skällsorden skulle böta tillhopa 6 mark. 1) Stadstjänaren Moses skulle enligt beslut på Härnösands rådhus den 11 mars 1657 tillsäga gemene allmogen att i morgon, måudagen, hava alla sina svin ringade såsom ock hagar kring om Hoffzägorne väl stängda, vid den laga plikt tillgörandes. — Att ringa svin betyder att sätta en ring över tryne och näsborrar, för att svinen ej skulle böka upp jorden.
