OCR
ÅAkerbruk och boskapsskötsel. IV. Allmogenäringar. Vi läsa om Gustav Vasa, hurusom han vid samtal med allmogen gärna gav goda råd om jordens skötsel. Även hans son Erik XIV synes ha intresserat sig därför. I ett brev av honom, daterat den 12 febr. 1565, till den ångermanländske fogden Hans Andersson säger han, att allmogen i Ångermanland besökt honom och begärt att förskonas med de rior, som konungen för deras eget och andra undersåtars bästa befallt dem att uppbygga. Som skäl anfördes av bönderna, att i deras land ej vankades så mycken säd, att de kunde hava behov av att torka den i rior, utan även eljest kunde de väl finna råd att torka den. Denna begäran bifölls, och bönderna i Ångermanland fingo lov att ”laga om sin säd” så, som dem själva bäst syntes. Ett egendomligt sätt att behandla utsädesrågen omtalas år 1656 från Boteå. Innan underlagmannen Carl Carlsson Burman i Sunnersta sådde sin råg, lät han vid Larsmässotiden blöta densamma uti gödningsvatten. När rågen var utblött, utbreddes den på en grannes ”ladulova” och stugugolv, på det vattnet skulle rinna av den. Efter detta utsåddes rågen på åkern. (RDG 5 f. 266.) Bland husdjuren i en bondgård i gamla tider voro svinen synnerligen talrika. Med avseende på deras utfordring förfor man sommartiden på annat sätt än nu: man släppte dem ut i det fria att söka sig mat själva. Därvid måste man ringa dem. Så skulle ock Härnösandsborna göra, när de släppte sina svin på Hovsägorna, men detta försumma