Sida 30 [30]
OCR
Löskning. 28 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 Rämsle kallat Peder Andersson i Börking (Börting) för falskhund, och dennes son Anders hade han slagit i axeln med en täljkniv. Detta var mera än vad Peder Andersson kunde tåla. Han stämde därför Aron för rätta år 1674. Den senare kunde icke neka till det, varför han anklagades. Men han föregav till sin ursäkt, att han vid tillfället varit drucken. För övrigt hade han också själv blivit slagen av Anders med en träkanna i huvudet. För okvädinsordet fick Aron plikta 3 mark och för köttsåret 6 mark. (RDG 22 f. 604.) Ömhetsbetygelser makar emellan omtalas mycket sällan, och man får väl därav draga den slutsatsen, att de också voro mycket sällsynta i det dagliga livet. Likväl kunde det på söndagens eftermiddag hända, att mannen lade sitt huvud i hustruns knä, varvid hon med en bordskniv sakta rörde i hans hår, liksom för att löska honom — om man nu kan taga detta för en form av smekning. Denna sed är mycket gammal, och löskningen företogs även uti Guds fria natur. En gift karl vid namn Knut Påvelsson från Graningen stod den 13 juni 1659 för rätta på tinget i Hullsta, av flickan Märit Jacobsdotter angiven såsom fader till hennes barn. Mannen anförde de allra mest talande bevis för sin oskuld, och hans hustru instämde däruti samt påstod Grå Peders son, finnedrängen Olof, vara barnafader. Efter åtskilligt nekande bekände denne och flickan, att de råkats i skogen 8 dagar efter korsmässan, varvid Olof gått ifrån sitt följe och till henne. Han hade då givit henne legopenning till årstjänst, och hon hade löskat honom. Samma bruk har ock förekommit längre norrut. När soldater en gång på 1670-talet på utmarsch reste genom byn Ersnäs i Neder-Luleå socken, sprang en ung soldat till änkan Kirsten Persdotters släde och satte sig hos henne, efter de voro bekanta och bägge ifrån Piteå. De hade ”nar
