Sida 28 [28]
OCR
26 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 dan han gått barhuvad och lämnat sina kläder i bröllopsgården, inbillade sig folket, att han viljandes gått i sjön och dränkt sig. Med anledning härav hölls den 18 dec. s. å. och den 2 jan. 1689 e. o. ting på kungsgården i Bjärtrå för att utröna, på vad sätt båtsmannen omkommit. Under förhöret framkommo allehanda upplysningar om detta bröllop, och dessa gälla tvivelsutan dåtida bröllop i allmänhet. Festen hade börjat på söndagen och pågick ännu på tisdagen. Vigseln synes ha skett i kyrkan. Detta framgår därav, att tvenne båtsmän vittnade om ett samtal, som de haft med Göran, när de på söndagen jämte honom gingo från kyrkan landsvägen. Enligt dessa hade Göran visserligen varit lustig och glad, men en gång på vägen hade han sagt: ”Jag tycker, jag har ont i mig!!”, och när de frågade, om han tyckte, att han druckit upp penningarna för sig, där han sist varit till bröllop, svarade han: ”Ja, jag tycker [mig] intet fått rätt för penningarna mina. Jag gav ut 3 daler k. m. och var intet länger i gästabudet än till onsdagen.” På detta bröllop hade Göran enligt allas uppgift varit lustig och glad samt dansat och sprungit mera än alla de andra. Natten till tisdagen hade han legat hos Olof Nilsson i Björås i hans gård och stuga samt även på tisdagsmorgonen varit lustig, och värden hade intet annat kunnat märka, än att han var vid sitt fulla förstånd. Med den andra ungdomen hade han på tisdagsmorgonen dansat långdansen och blåst i flööt eller pipa för de andra. Något litet brännvin hade han på morgonen druckit. Man saknade honom icke, förrän man skulle gå till måltid. Somliga tänkte då, att han gått hem, andra åter, att han någonstädes lagt sig att sova. Karin Nilsdotter i Ramsta, Görans fästmö, hade saknat honom middagstiden vid pass. Hon trodde, att han gått !') »Ha ont i sig» användes i ångermanländska dialekter som uttryck för psykiskt illamående.
