Sida 25 [25]
OCR
III. Förlovning och bröllop. Om förlovningar berätta protokollen från de rätte- Förlovning. gångar, som ej sällan följde, när dylika förbindelser brötos av endera parten. Den första uppgiften av detta slag är från 1594. En bottnekarl, d. v. s. en man från Bottnen eller den Bottniska vikens kust, — hans namn är ej utsatt — hade skaffat sig fästmö. Hennes föräldrar hade tydligen gynnat förbindelsen, ity att de, såsom han själv uppgav, hade kallat honom till sig, att han skulle bliva måg i gården. Förlovning skedde ock, men fjorton dagar därefter åtrade de sig och sköto honom ut, sedan de dock först kastat till honom hans gåvor till dottern. Han klagade då den 17 april 1594 för domkapitlet i Uppsala på sitt svärfolk, som han beskyllde för att ha avvänt hans trolovades hjärta ifrån honom. Kapitlets resolution följde en vecka senare men är ej antecknad i dess protokoll, ehuru rum lämnats för densamma. Berättelsen börjar med orden: ”Kom en bottnekarl och klagade ....”. Han var således själv då i Uppsala.! Jöns Nilsson i Köja hade friat till Bertil Anderssons dotter Brita och såsom tromålsgåvor givit henne en förgylld sölverring, en förgylld sölverkiäd (-ked) om sex lod och en förgylld sölversked. Men efter tre år ryggade han sitt frieri och ville det icke hålla utan friade till en annan piga. Men Bertil Andersson var ej nöjd därmed, helst som han hade mycken omkostnad gjort till bröllopskosten. På 1) Uppsala domkapitels arkiv, Uppsala: Protokoll 1593—1608 [=A I 1] £TOr RO:
