Page 22 [22]
OCR
20 NORRLÄNDSKA SAMLINGAR 14 sade man, intet annat att äta än barken och stampekakun.' (HH 13 s. 148.) I domböckerna finner man då och då omtalat, att personer olovligen tagit bark för andra. Så var på ting med Nora gäll år 1634 Elisabet i Årsta tilltalad för att hava från en man i Svedjeåker olovligen borttagit en barckebulu?, som ägaren hade tagit av tallen. Hon kunde emellertid ej överbevisas, varför hon undgick straff. (ODA 1628-43 f. 74 r.) Hustru Karin i Rådom, Helgum, anklagar 1677 Lars Persson i Mo för det han från henne stulit 1 mes bark, värderad till 8 öre s. m. Att barken var avsedd till föda är väl troligt, helst som mannen samtidigt stal 12 tunna kornmjöl och 1 L& surströmming. (RDG 25 f. 450 r.) I ett intyg, som år 1651 lämnades av Nätra sockens 12 edsvurna om vissa skattskyldiga därstädes, heter det bl. a.: Erik Pedersson i Skule (rest 13 daler 26 öre k. m.): ”Hans jordeägor hava gått i knektegäld, äger intet mera än en ko, sina små barn till eneste livsuppehälle med det bäska (beska) barkebrödet.” Vad som på samma tid ansågs som den yppersta läckerheten får man i sammanhang härmed underrättelse om. Bland de norrlänningar, som då lågo i Jämtland, voro många ”avspänstige” (ovilliga). Detta sades bero därpå, att knektar, som kommit hem från kriget, avskräckt sina landsmän genom att utsprida det talet, att de ville föda de krigare, som droge till Norge och komme åter med livet, med smör och vetebröd i deras återstående livstid. Me1) Jfr Mennander i Sv, Vet. Ak. handl. 1742 s, 284: »Den i de Norre Provincierne ofta tilstötande misswäxt, har lärdt Inwånarne, at genom andre medel än Spanmål biuda til at underhålla sit usla lif. Såsom först med Stampebröd; hwilket tilredes af Ax dem de skära från Halmen ock sönderhacka med et Hackelse-Järn, torka ock mala. På detta Miöl gjuta de siud-hett watn, ock blanda det med Drank ock Kornmiöl, om råd är därtil, samt baka så Bröd deraf.> (Efter Keyland, Svensk allmogekost I s. 126.) 2) = barkbörda; jfr s. 116: höbula
