Sida 19 [19]
OCR
LIVET I ANGERMANLAND 17 Visstär böckernas antal stort, men man måste ännu mera förvåna sig över deras höga pris. Två små psalmböcker äro i värde lika med en kammare, och de fyra första bötkerna tillsammans upptagas till samma belopp som en hel stuga. Klädedräkten var i början mycket enkel och materialet valt med tanke på att den skulle vara både stark och varm. Detta framgår tydligt av en underrättelse från Umo gård. Två pigor fingo därstädes år 1559 skinnkjortlar av fårskinn. Till var och en kjortel åtgick 12 st. skinn. Fårens antal på gårdarna var mycket stort, och våra ångermanländska kvinnor voro kunniga i att spinna och väva. Vadmal och lärft förfärdigades; stora poster därav levererades f. ö. i skatt till kronan. Genom beröring med städernas folk, genom marknader och införsel utifrån försvann så småningom enkelheten i klädedräkten. I förf:s Norrländska samlingar, häftet 11, sid. 34, omnämnes klagomål från Umeå socken över de stora kramebodar och deras skraperi (skräp), som gjorde allmogen utfattig och skuldsatt, och liknande har nog förhållandet varit i Ångermanland. Från 1600-talet, närmare bestämt 1630, få vi från Själevad upplysning om åtskilliga klädespersedlar. Där nämnes bl. a. en gammal kaprönickia (ett slags huvudbonad), en kammelatskjortel", en fyrträdeskjortel? och en d:o av vadmal samt ett vitt silverbälte. Lantkamreraren Bryniel Blanck, som bodde på Hammar, angav en gång en man för att ha funnit och undanhållit några honom tillhöriga saker, nämligen: en tafftzhuva, värderad till 3 daler s. m., ett par handskar 16 öre, ett hållandsläräftskläde? 16 öre. 1) Kjol av kamelhårstyg. 2) Kjol, gjord av ett slags tyg, som är vävt med fyrdubbelt tvinnat inslag. 3) Ett slags finare lärft, tillverkat eller blekt i Holland. 2 — Norrländska samlingar 14 Kläder.
