Page 19 [19]
LIVET I ANGERMANLAND 17
Visstär böckernas antal stort, men man måste ännu
mera förvåna sig över deras höga pris. Två små psalm¬
böcker äro i värde lika med en kammare, och de fyra första
bötkerna tillsammans upptagas till samma belopp som en
hel stuga.
Klädedräkten var i början mycket enkel och materialet
valt med tanke på att den skulle vara både stark och varm.
Detta framgår tydligt av en underrättelse från Umo gård.
Två pigor fingo därstädes år 1559 skinnkjortlar av fårskinn.
Till var och en kjortel åtgick 12 st. skinn. Fårens antal
på gårdarna var mycket stort, och våra ångermanländska
kvinnor voro kunniga i att spinna och väva. Vadmal och
lärft förfärdigades; stora poster därav levererades f. ö. i
skatt till kronan.
Genom beröring med städernas folk, genom marknader
och införsel utifrån försvann så småningom enkelheten i
klädedräkten. I förf:s Norrländska samlingar, häftet 11,
sid. 34, omnämnes klagomål från Umeå socken över de
stora kramebodar och deras skraperi (skräp), som gjorde
allmogen utfattig och skuldsatt, och liknande har nog för¬
hållandet varit i Ångermanland.
Från 1600-talet, närmare bestämt 1630, få vi från Själe¬
vad upplysning om åtskilliga klädespersedlar. Där nämnes
bl. a. en gammal kaprönickia (ett slags huvudbonad), en
kammelatskjortel", en fyrträdeskjortel? och en d:o av vad¬
mal samt ett vitt silverbälte. Lantkamreraren Bryniel
Blanck, som bodde på Hammar, angav en gång en man
för att ha funnit och undanhållit några honom tillhöriga
saker, nämligen:
en tafftzhuva, värderad till 3 daler s. m.,
ett par handskar 16 öre,
ett hållandsläräftskläde? 16 öre.
1) Kjol av kamelhårstyg.
2) Kjol, gjord av ett slags tyg, som är vävt med fyrdubbelt tvinnat inslag.
3) Ett slags finare lärft, tillverkat eller blekt i Holland.
2 — Norrländska samlingar 14
Kläder.