Sida 17 [17]
OCR
LIVET I ANGERMANLAND 15 på vilka man lade dynor. Husbondens plats längst in i stugan kallades högsätet, en benämning, som förekommer i Ångermanland ännu mot 1600-talets slut. På bänkarna låg man nattetid och då påklädd. När under medeltiden människor vilade i säng, lågo de däremot i paradisisk dräkt; detta ses t. ex. på kyrkmålningar, som visa Josef och Maria liggande. I Medelpad skedde så på 1600-talet, och troligen var detta förhållandet även i Ångermanland. Om sängförhållandena i en prästgård lämnas några upplysningar på tinget i Anundsjö d. 25 aug. 1666, då en 15årig pojke, som var dräng hos komministern därstädes Petrus Junselius, beskyllde denne för att två gånger, när hans fru ej varit hemma, ha begått äktenskapsbrott tillsammans med sin tjänstepiga. Detta skulle ha skett dels andersmässonatten föregående år, sedan herr Petrus lagt sig i ”sin säng” och pigan jämte pojken ”i andre sängen, som strax därhos var”, dels vid den följande trettondagstiden, då prästen en kväll drucken ”lagt sig uti sin säng och pigan uti sin, men pojken legat på bänken”; de båda förstnämnda hade då efter en stund ”gått in uti kammaren, varest två sängiar var, och där blivit till dagningen”. I och för sig synes det sannolikast, att dessa två sängar voro komministerns och hans frus ordinarie liggplatser; att en annan säng förut kallats prästens tyder dock snarast på att de vanligen ej begagnades. (RDG 15 f. 302 f.) Några vinkar om vad lösöre som kunde finnas hos en ångermanländsk bonde, lämnar oss ett intyg av år 1624 rörande en eldsvåda, som övergick bonden Abraham Jonsson i byn Afva i Nordmaling. Medan han och allt hans folk på första stora böndagen voro till kyrkan, uppbrann hans gård till kol och aska, så att intet mer räddades än de kläder, som de hade på sig till kyrkan. Bland hans förluster nämnas sju opredde sängier, 16 L& koppar och malm och 160 lod silver. Om honom heter det, att han förut varit en ”välhulpen bonde”, som gärna härbärgerade krono
