Page 11 [11]
OCR
SRA SYRE ISRN SIE Ar LIVET I ANGERMANLAND 9 vi ej, men det kan vara någon händelse av samma slag som den batalj, man en gång under 1600-talets förra hälft finner levererad mellan tattare och bönder i Gästrikland. På ting i Hedesunda socken i nämnda landskap blev i november 1638 en ung man, Erik, Jöns Pederssons son i Landa, av befallningsmannen tilltalad för att hava skjutit en tattare till döds några veckor därförut. Då berättade Kågeborna, huru därvid tillgått. När tattarne kommo till bys, begärde de hus av en gammal man, Anders Eriksson. Då svarade denne: ”I skalkar vore här för någon tid sedan, och jag for väl med Idher, men I stolen (bestulen) mig.” Då slog en av tattarne gubben på armen. Då sade gubbens son: ”Hvi slår tu (du) min fader?” Emellertid hade de i byn samlat sig att driva tattarne dädan. Men dessa ämnade ej giva sig därifrån godvilligt. Beväpnade med vässade humblestörar och engies-häflar! begynte de att slå emot. Seende, att byamännen hade bössor, drogo de sig emellertid tillbaka. När tattarna så kommo ut på ”et Engie” (en äng), sköto de neder byxorna och bådo byamännen, för att reta dem, att skjuta. Då sköt den anklagade ned en tattare. Den över armen slagne mannens son Per och en annan vid namn Per Michelsson sköto ock, men de drabbade (råkade) ej. Emedan ingen fanns, som förde tattarens talan, blev målet uppskjutet.? (RDÖ 6 f. 281 r.) Tattarne omtalas ej ofta i våra bygder. När det en gång sker, är det ej därför att de gjort något ont; tvärtom hade Anders i Gottne år 1629 för en sådan undandolt 12 alnar lybes[kt] gråå, d. v. s. ett kläde. 1) Stänger varpå hö inbäres i ladorna från slåtterängar. 2?) Enligt 1634 års räkenskap upphängdes den 6 maj vid Hudiksvall en tattare vid namn Sven Isaksson. Varför denna dom verkställdes är oss dock ej bekant.
