Sida 9 [9]
OCR
SFI SINA POR SSE SOS OA I. Befolkning: infödingar, finnar och tattare. allmogen, från vars liv och leverne våra skildringar till största delen äro hämtade, samt herremännen. Denna senare klass var fåtalig. De enda, som kallas herrar, äro prästerna, men deras hustrur kallas i likhet med gifta allmogekvinnor blott hustrur. Utom prästerna voro underlagmannen och fogden (eller kronans befallningsman) samt en och annan officer de enda, som kunna föras till herrarna. Länsmännen voro egentligen bönder och nedlade ofta sitt ämbete, när de tröttnat därpå. Prästerna voro i mycket lika sina församlingsbor, liksom prästfruarna i sin klädsel liknade burgna bondhustrur, varpå vi hava exempel från trolldomsprocesserna. I det stora hela bodde vid den tiden i våra landamären samma folk som nu. Några främlingar uppenbara sig dock, nämligen finnar från andra sidan av Bottniska viken och tattare, som kommo söderifrån. Redan mot slutet av 1500talet hade finnar kommit till Ångermanland i så stort antal, att höga överheten ansåg sig böra inskrida. Ett kungl. brev av den 28 juni 1594 till fogden Olof Persson omtalar, att bönder ifrån Savolax dragit ”in under fjällen”, d. v. s. in i obygden, i Ångermanland och där satt bo och byggenskap, varigenom skogen bleve uthuggen och högdjur och annat vilt samt fåglar bortskjutna och förjagade. Fogden borde ej tillstädja sådant. Ville finnarna ej med godo avstå därmed och vika dädan, ”må du”, heter det, ”bruka det sätt, som därtill tjänar”. Finnar.
