Sida 131 [131]
OCR
SDR Om värdet och behandlingen af killingskinn och ‘ andra skinnvaror. | Uti "Liisning för folket” finnes för år 1868 intaget ett meddelande af P. N. B., som årligen under loppet af 20 år besökt den stora verldsmarknaden i Leipzig, der ofantliga partier skinnvaror omsättas. Han afser att med nävanda meddelande bereda något gagn åt den svenska allmänheten, och fäster uppmärksamheten på den stora förlust Sverge årligen gör derutinnan, att dess skinnvaror icke behandlas med nödig omsorg för att tillerkännas samma pris, som för skinnvaror från andra länder kan beräknas. Han uppger, att priset på svenska killingskinn i Stockholm under sednaste 20 åren varit 20 högst 30 öre stycket; men uti Leipzig 53, 80 och 133 öre stycket, ett pris, som dock under sednare åren fördubblats. — Således skulle ett killingskinn nu kosta i Leipzig 9 gånger mera än i Stockholm, der priset ändock är vida högre än i Norrland. Hvad kan då vara orsaken till denna betydliga prisskillnad emellan de svenska och tyska skinnen? P. N. B anmärker, att killingarne i Tyskland få lefva åtta till fjorton dagar någon gång en månad, under hvilken tid de uppfödas med modersmjölken och grästoder icke alls användes, emedan, om killingen får äta gräs, sådant vid beredningen förorsakar sprickor i huden. Före beredningen synas också dessa sprickor, om man sätter skinnet mot dagsljuset. Dessutom iakttager man i Tyskland, att djuret slagtas med noggrannhet, ”så attinga inskärningar göras i huden samt att skinnet derefter noga utspetas till torkning”, men icke spännes, icke heller för hastigt torkas, vare sig framför elden eller i starkt solken. Genom en sådan behandling får skinnet större värde på verldsmarknaden, äfvensom killingens kött blir utmärkt läckert och borde, efter vårt förmenande medelst förvaring i is möjligen kunna blifva en exportartikel af ganska stort värde. P. N. B. säger sig hafva flera gånger försökt att exportera svenska killingskinn från Helsingland, men aldrig lyckats erhålla något godt resultat. Han anser orsaken dertill ligga endast deri, att killingarne icke få lefva den anmärkta tiden uteslutande af modersmjölken och att skinnen vid och efter slagtningen icke behandlas på nu uppgifna sätt; likasom han anmärker, att svenskarne i allmänhet icke heller äro nogräknade vid behandlingen af lam- och fårskinn, get- och kalfskinn. Priset på dessa skinn har under sednaste åren iifven stigit betydligt, men varan måste. vara slät och i öfrigt hafva ett vackert utseende, om ett högsta pris skall kunna betingas.
