Sida 129 [129]
OCR
— SS nas tulltarifer närmat sig hvarandra och numera äro eller nästa år blifva så: lika, att, med undantag af endast några få artiklar, ingen väsentlig skiljaktighet finnes. Härat måste också i den närmaste tiden komma att följa, att det icke längre blir någon fördel, att från det ena riket föra i detta redan förtullade utländska varor till det andra, mot erläggande af halt tull vid gränsen, utan måste naturligtvis en hvar föredraga, att begagna sig at den år 1860 medgifna transitorätten, derigenom den halfva tullen besparas. Erläggandet af denna halfva tull kan så‘ledes rimligtvis endast ifrågakomma, om varupartiet är stérre, iin’ att det tullfritt, enligt 1825 drs mellanrikslag, får införas, men likväl mindre, än att det kan fa uttagas från nederlaget i Norge, för att befordras transito. Vi sakna närmare kännedom om beloppet af den tullafgift, som till följe af stadgandet om denna halfva | tull kommit svenska tullverket till godo; men vi hafva. anledning förmoda, att den utgör en verklig obetydlighet, som på långt när icke motsvarar ens de kostnader, som äro förenade med uppbörden deraf. Vårt förslag är nu i korthet; som följer : lio Att ömsesidigt må medgifvas full tullfrihet vid ' införsel landvägen från det ena riket till det andra af alla de båda rikenas naturalster och tillverkningar, med “undantag mdjligen tillsvidare af briinvin, tobak och raf- . fineradt socker. Denna ändring i mellanrikslagen skulle, efter vårt förmenande, vara till fördel för Sverige. 2:0 Att utländsk vara, som blifvit i något af rikena: förtullad och der inköpt af någon resande från det andra riket till större parti, än som under närvarande förhållanden får tullfritt införas, likväl må åtnjuta denna tullfrihet, om varan af honom sjelf medtöres vid färden öfver gränsen. Denna ändring: torde deremot lända Norge till fördel, ifall de svenska griinsboerna, sisom antagligt ir, skulle få anledning att sjelfva resa öfver gränsen för uppköp af sina förnödenheter i Norge, heldre än att aplita den egna ortens landthandlande; men tillåtelsen skulle for denna händelse blifva till verkligt gagn äfven för den svenska befolkningen också derutinnan, att den ovilkorligen måste tvinga den svenske landthandlanden vid gränsen, att hålla sådana priser å hvad han både säljer till och köper af sina grannar, att dessa icke hafva af nöden att företaga någon resa öfver gränsen. | 3:o Att ömsesidigt må medgitvas rättighet för den, som transito vill föra utländska varor från fet ena riket
