Sida 122 [122]
OCR
— is — Under antagande att Grängesbergets malm innehåller 60 å 70 proc. jern och Norbergs i:medeltal 43 proc.; att Grängesbergets malm vid grufvan kostar 43 öre pr Cr och Norbergs 20 öre; — att kostnaden för blåsning, arbetslön, kalk och förlagskostnad m. m. kan för 4 Cr tackjern beräknas till 44 öre af Grängesbergets malm och till 46 af Norbergs, samt att kolåtgången vore för Cr tackjern två tunnor & 5 Rdr pr last af 42 tunnor, skulle efter vår beräkning 4 Cr tackjern kosta Af malm från — rn N—— — Grängesberget. Norberg. vid’ Bereviken 3. 3. ae 4: 98. 2: 20. De DelCN et ae Q: 22: 2: 356. DP eSONONS ee ee, 2: 46. 2: 92. Denna kostnad skulle i väsentlig mån minskas, om malmens transport kunde nedsättas till 4 Gre pr Centner mil, eller om taxan bibehåiles vid 4,5 öre, men med skälig rabatt för de lägre afstånden. Ett sådant system skulle otvifvelaktigt framkalla en ganska betydlig tackjernstillverkning älven i orter belägna något norr om Sörfors bruk, och för visso gifva anledning till uppförande af stora masugnar i Gestrikland, Helsingland och Medelpad, vid hvilka 4 & 200,000 Cr tackjern for hvarje masugn årligen skulle kunna tillverkas om; läget för dem beqvämt afpassas för transporten af malm och kol. Tänkom oss nu många sådana masugnar i denna del af riket, och man kan vara förvissad,, att den ofantliga tillgång på affall vid sågverken å kusten eller derinvid, som nu ofta såsom alldeles värdelöst förstöres, skulle få värde och komma jernhandteringen tillgodo. På så sätt komme jern- och trädförädlingen på det mest ekonomiska sätt att understödja hvarandra och jemväl att gifva anledning till anläggande af stora valsverk, der tackjernet vidare kunde förädlas. Skulle affallet från sågverken härför icke blifva fullt tillräckligt, kunde cokes och stenkol! med fördel användas, såsom dragande billigare frakt till dessa orters. hamnar med den mängd af ballastade fartyg, som årligen der söka frakter för utförsel af träd, än sannolikt till hvarje annan hamn i Sverige, med undantag möjligen af Götheborg. Också jernet skulle från dessa hamnar kunna billigare, än från Stockholm, transporteras till utlandet såsom bottenlast under trävarorne. Allt antyder således, att, om norra stambanan utsträckes till Ångermannaelfven, kultur och välmåga skulle kunna genom en ökad jerntillverkning spridas i vida kretsar inom Norrland. Vi hafva äfven anmärkt vissa platser, der tackjernstillverkningen företrädesvis skulle kunna bedrifvas, nemligen vid Bergvikeas och Dellens vattendrag samt inom Attmars och Tuna socknar i Medelpad. I alla dessa orter finnas redan
