Page 122 [122]
— is —
Under antagande att Grängesbergets malm innehåller 60
å 70 proc. jern och Norbergs i:medeltal 43 proc.; att Grän¬
gesbergets malm vid grufvan kostar 43 öre pr Cr och Nor¬
bergs 20 öre; — att kostnaden för blåsning, arbetslön, kalk
och förlagskostnad m. m. kan för 4 Cr tackjern beräknas till
44 öre af Grängesbergets malm och till 46 af Norbergs, samt att
kolåtgången vore för Cr tackjern två tunnor & 5 Rdr pr last
af 42 tunnor, skulle efter vår beräkning 4 Cr tackjern kosta
Af malm från
— rn N—— —
Grängesberget. Norberg.
vid’ Bereviken 3. 3. ae 4: 98. 2: 20.
De DelCN et ae Q: 22: 2: 356.
DP eSONONS ee ee, 2: 46. 2: 92.
Denna kostnad skulle i väsentlig mån minskas, om mal¬
mens transport kunde nedsättas till 4 Gre pr Centner mil,
eller om taxan bibehåiles vid 4,5 öre, men med skälig rabatt
för de lägre afstånden. Ett sådant system skulle otvifvelaktigt
framkalla en ganska betydlig tackjernstillverkning älven i or¬
ter belägna något norr om Sörfors bruk, och för visso gifva
anledning till uppförande af stora masugnar i Gestrikland,
Helsingland och Medelpad, vid hvilka 4 & 200,000 Cr tackjern
for hvarje masugn årligen skulle kunna tillverkas om; läget för
dem beqvämt afpassas för transporten af malm och kol.
Tänkom oss nu många sådana masugnar i denna del af
riket, och man kan vara förvissad,, att den ofantliga tillgång
på affall vid sågverken å kusten eller derinvid, som nu ofta
såsom alldeles värdelöst förstöres, skulle få värde och komma
jernhandteringen tillgodo. På så sätt komme jern- och träd¬
förädlingen på det mest ekonomiska sätt att understödja hvar¬
andra och jemväl att gifva anledning till anläggande af stora
valsverk, der tackjernet vidare kunde förädlas. Skulle affallet
från sågverken härför icke blifva fullt tillräckligt, kunde cokes
och stenkol! med fördel användas, såsom dragande bil¬
ligare frakt till dessa orters. hamnar med den mängd af bal¬
lastade fartyg, som årligen der söka frakter för utförsel af
träd, än sannolikt till hvarje annan hamn i Sverige, med un¬
dantag möjligen af Götheborg. Också jernet skulle från dessa
hamnar kunna billigare, än från Stockholm, transporteras till
utlandet såsom bottenlast under trävarorne. Allt antyder så¬
ledes, att, om norra stambanan utsträckes till Ångermanna¬
elfven, kultur och välmåga skulle kunna genom en ökad jern¬
tillverkning spridas i vida kretsar inom Norrland.
Vi hafva äfven anmärkt vissa platser, der tackjernstill¬
verkningen företrädesvis skulle kunna bedrifvas, nemligen vid
Bergvikeas och Dellens vattendrag samt inom Attmars och
Tuna socknar i Medelpad. I alla dessa orter finnas redan