Sida 115 [115]
OCR
=e ”icke heller iita. Om det dfverdadiga lefnadssiittet 1 Norr"land lärer icke vara tu tal, och man torde tryggt kunna ”påstå att jemmerropen från de Norrländska struparne i ”nödens tider alldrig skulle blifvit: så skärande som fallet ”varit, om icke en betydlig del af den usla champagnen, ”som från Liibeck öfversvämmar oss, i de goda ären ta”sit vägen genom samma norrländska strupar.” å Man finner värdigt att på detta sätt behandla ett folk, som har den svåra, men stora uppgiften att odla och bringa till kultur ett vattensjukt och svarbrukadt land, som utgör omkring $3:delar af hela Sverges vidd. 'Med ett oförsynt hån, som måste kännas desto mera sårande, som det är orättvist, vill man på en hel befolkning kasta skugoa för förhållanden, som endast undantagsvis ägt rum. Förf. häraf, som mera än 20 års tid lefvat bland detta folk och har verkligt skäl att högakta det för dess dygder, sjelfständighet, arbetssamhet och stilla förnöjsamhet, känner ett djupt behot att tör den stora allmänheten få förklara, att fylleri, som i Norrland alldrig funnits i den framstående grad, som i andra orter at riket, dock på landet är i starkt aftagande, samt i städerne hufvudsakligen äger rum hos den klass at lösa arbetare, hvilka tillströmmat från andra orter; och att tiggeri i allmänhet sällan brukas af allmogen. Om nöden vid en allmännare missväxt efter flera års svaga skördar någon gång tvingat befolkningen i vissa delar af detta stora land, att anropa den allmänna välgörenheten, borde man dock icke vara berättigad att hånande derom göra erinran, utan i stället fästa uppmärksamhet vid de olika förhållanden faran at missvext kan föranleda, i Norrland, der man saknar alla lättare kommunikationer och 6 å 8 månader har -hamnarne isbelagda, eller i andra delar af Sverge, der man äger jernvägar, som beröra hamnar, hvilka nästan hela året äro öppna. Men äfven i öfriga Sverge nödsa"kas man det oaktadt att anlita den allmänna välgörenheten; och har icke Norrland alltid då, tacksamt erinrande sig den hjelp det fått, delat brödet med sig. Fran hvilken annan del at Sverge, äro dessutom gåfvorne så allmänna, om än små till följe at mindre förmåga, för spridande af kristligt lif både inom och utom riket, som just från Norrland. Ovedersägligen måste detta allt bevisa, att massan af folket i moraliskt och religiöst hänseende står så högt, att det förtjenar både högaktning och uppmärksamhet — om än här, såsom öfverallt annorstädes, beklagligtvis förekomma enskilta fall af moralisk uselhet.
