OCR Output

— 110° —

uppmärksamhet, sedan den under benämning: Skildringar
Från Jemtland blef intagen i Stockholms-Posten.

Skrifven med en penna, som i sjelfya verket synes vara
allt för god, för att sysselsätta sig med smutskastning, är
berättelsen icke passande för en officiel handling. Ehuru
den innehåller så mycket af sanning och lögn väl om¬
blandade och smakfullt anrättade för den vanliga läsande
publiken, skulle det helt visst blifva tröttande för tidskrif¬
tens läsare, att nu tå ett nytt uppkok af anrättningen. Nog .
af! vi göra det icke; men vilja blott anmärka, att berät¬
telsen inom orten och hos hvar och en, som närmare kän¬
ner förhållandena, väckt ett allmänt ogillande och vårt
omdöme, efter det vi två gånger genomläst den, blef, att
den stora allmänheten utom Jemtland skulle af densamma
få ett ganska lågt, men vanstäldt omdöme om Jemtlands
allmoge både i fråga om dess rättskänsla och ärlighet,

co

och om dess böjelser och ekonomiska förhållanden.

Vi hade icke ämnat att uppträda med någon protest i
denna sak, då vi ha oss allt för väl bekant, att hr Berg¬
vall, såsom nyligen ankommen till Norrland från en
annan del af riket, icke rimligen kunde hafva någon när¬
marg tillförlitlig kännedom om befolkningen; men vi hafva
helt' nyligen fått en ökad anledning, att icke aldeles lem¬
na saken utan uppmärksamhet. |

Uti tidningen ”Kalmar” har nemligen nu nyligen varit
intagen en artikel ”om Norrland” af E—m, som med an¬
ledning af ett föredrag vid landtbruksakademiens senaste
sammankomst af intendenten Julin-Dannfelt, om tilliimp¬
ning i Norrland af det jordbrukssystem; som vore ridan¬
de i provinsen Algäu, finner skickligt och passande att
yttra följande: ”Men redan vid den tiden (på 1830-talet)
”hade norrlänningarne fått den ledsamma och för dem
”sjelfva och andra så skadliga vanan att jemra sig och
”genom denna jemmer lyckades de förmå riksdagen att
”bevilja statsanslag till strömrensningar”. Författ. fort¬
sätter längre fram i sin uppsatts: ”Men framför allt bör
”man låta de kära norrlänningarne sköta sig sjeltva. Nu
”gitta de icke använda sina krafter på ett för framtiden
“fruktbiirande sätt d. v. s. på kreatursskötsel jemte jord¬
”bruk i dertill lämplige trakter, utan tycka det vara be¬
”qvämare att föröda kronoskogarne och göra sig till slaf¬
"var af sågverksegarne i förhoppning att när nöden kom¬
”mer, hädanefter som förr få lof att gå med tiggarpåsen
”kring land och rike. En gång måste man lära dem att
”detta icke duger i längden, att påsen icke alltid kan bli
“full, att dei, som icke vet arbeta. och spara, ham skall