Sida 110 [110]
OCR
= 106 — currensen dervid eller det fria användandet at de tillgångar, den afsöndrade skogen eger; e) att för öfrigt lågstiftningen i allmänhet icke heller borde tå ingripa i den enskiltes skogshushållning, vare sig genom tullumgälder eller på annat sätt, utom i det fall att någon alldeles atverkat eller genom eld förstört sin skog och icke ungefärligen samtidigt dermed vidtagit eller vidtager sådane åtgärder för skogens återväxt, der marken icke skall användas för odling, som efter undersökning vid domstol uppenbarligen ådagalägga både vilja och förmåga att befordra dennes återväxt. För händelse: undersökningen gåtve vid handen försummelse eller oförmåga derutinnan” skulle staten ega, om så syntes nödigt, att mot ersättning till egaren, som domstol skulle ega bestämma, och mot afgiild till hemmanet få ifrån detta afsöndra den skogsmark, derå skogen blifvit sköflad; och t) att om för någon serskild provins förhållanderne skulle föranleda eller påkalla ett vidare ingripande af lagstittningen emot den enskiltes frihet i skogshushållningen sådant borde kunna medgitvas i särskild ordning. Genom sådane bestämmelser tro vi, att en ganska vär sentlig del af den sköfling utaf skog, som nu så allmänt öfverklagas, borde kunna dels förekommas dels oskadliggöras, utan att lagstiftningen behöfde på något våldsamt sätt ingripa i den enskiltes hushållning med skogen; ty friheten att få afsöndra skogsmark från hemman för evärdelig tid skulle otvifvelaktigt i en snar framtid töranleda bildandet af större skogsegendomar, hvars egare skulle hafva ett djupt verkligt intresse af ieke allenast att varda den uppvexande skogen, utan jemviil att genom sadd eller tredning få ny skog att uppvexa öfverallt, der genom atverkning eller .skogseld bar mark törefunnes. De besittningar med full eganderiitt, som sdgverksegare redan hafva, borde blifva förträffliga stommar, till hvilka den afsöndrade marken kunde läggas, och i sågverksegares sanna verkliga intresse skulle det uppenbarligen ligga, att på så sätt arrondera sina skogar och såmedelst kunna ordna afverkningen på det mest ekonomiska sätt. Inskränkningen i afverkningsrätten på viss tid bletve ytterligare en anledning för sågverksegaren, att förskaffa sig skogsmark genom afsöndring; men inskränkningen i tumtalet för så-dan skog, som på viss tid finge atverkas, borde aldeles icke föranleda till något klander hos den mera omtänksamme sågverksegaren, enär just genom ett sådant stadgande" beståndet af hans sågverks framtida verksamhet betryggas, hvarförutan denna inskränkning öfverensstämmer med det bruk, som här på orten lyckligtvisi allmän
