OCR Output

SET

'med. penningar, då det är just penningar, som sakras. Man
tinke sig en vagforbindelse med Norrige antingen öfver Tärna
eller Arjeploug, der efter båda linierna vägen omöjligt kan an¬
nat, än bestå dels af landväg och dels af båtväg. Huru skulle
den penninglösa: allmogen slippa fram på en sådan väg? Några
bönder, som äro försedda den ene med ett lass smör, den an¬
dre med ett lass nafver, en tredje med ett lass tunnstäfver, en
fjerde med ett lass! renskinn :o. s. v. begifva sig på resan med
egna kärror och egna dragare till Norrige; de komma di t. ex.
ull Afvaviken. Der stir en Angbit, som i flera veckor forgal¬
ves väntat på nöjet att låta machinen komma i gång, och våra

Norrigesfarare: äro derföre välkomna. Men nu kan det ock.

heta: hästar och kärror kunna icke medtagas på båten, eller
om de medtagas, blir afgiften dubbel, och i hvilket fall, som
helst, kan ‘man dock ej komma fram vare sig med eller utan
hist och Akdon annorledes än: mot betalning med penningar,
men dessa hafva de ej. Den som. medförer smör kan möjligen
for 20 eller 40 sk&lp. smér komma fram till Gackvik, men d3
har han ock genom denna omständighet måst uti frakten kasta
bort en vara, for hvilken han i Norrige kunnat tillbyta sig en
hel eller half tunna sill; och sådant vore ju en förlust för den
stackars bonden. Men: de andra, som medförde näfver och
tunnstafver och: skinn; hade intet, som kunde utbytas i frakt¬
kostnaden, och de måste derföre vända om, gilvande ett nega¬
tivt pris åt den upprättade kommunikationsleden, som stinger
vid hemmet dem, som vore mest i behof af densamma. T
sedan: en :hvar vunnit kännedom; om vägens beskaffenhet, skulle
-visst ingen låta. förleda sig:-att börja färden, derest han ej hade
så pass stort penningeförråd, att han kunde leja skjuts utan
att medtaga egen. dragare. från hemmet. Men skulle man leja
skjuts fram och tillbaka med bytesvarorna, då blefve helt sä¬
kert vinsten. ganska ringa. En väg, som kunde endast med
tillbjelp af penningar. befaras, skulle derföre aldrig lända till
någon förkofran för landsallmogen i allmänhet, utan: endast för
herreman, som bodde vid hvardera äudpunkten af vagen. Och
när det är endast dessa, hvilka möjligen aldrig försökt vara så
blottställda att de nödgats i sakta mak draga sig fram utan
penningar med egen dragare eller egna fysiska krafter, — som
hittills haft att orda i denna sak; s&-har man ej heller skäl
alt vänta, att de skola kunna sätta sig in uti den torftiga all¬
mogens belägenhet. . Men. om man tager dennes resurser i be¬
traktande, så måste komma i klar dag 4:0 att ju farre farj¬
ställen och vatten en landsväg. passerar, ju mera ändamålsenlig
är den i ett glest bebyggt land. :0 att den aldra stérsta vin¬
sten af en öppen landsväg måste: tilllöda (det folk, som kunde
använda densamma,) just då vägen vore sådan att intet annat
erfordrades för framkomsten, äv häst och kärra; ty då hade

e

&
&