Sida 75 [75]
OCR
SET 'med. penningar, då det är just penningar, som sakras. Man tinke sig en vagforbindelse med Norrige antingen öfver Tärna eller Arjeploug, der efter båda linierna vägen omöjligt kan annat, än bestå dels af landväg och dels af båtväg. Huru skulle den penninglösa: allmogen slippa fram på en sådan väg? Några bönder, som äro försedda den ene med ett lass smör, den andre med ett lass nafver, en tredje med ett lass tunnstäfver, en fjerde med ett lass! renskinn :o. s. v. begifva sig på resan med egna kärror och egna dragare till Norrige; de komma di t. ex. ull Afvaviken. Der stir en Angbit, som i flera veckor forgalves väntat på nöjet att låta machinen komma i gång, och våra Norrigesfarare: äro derföre välkomna. Men nu kan det ock. heta: hästar och kärror kunna icke medtagas på båten, eller om de medtagas, blir afgiften dubbel, och i hvilket fall, som helst, kan ‘man dock ej komma fram vare sig med eller utan hist och Akdon annorledes än: mot betalning med penningar, men dessa hafva de ej. Den som. medförer smör kan möjligen for 20 eller 40 sk&lp. smér komma fram till Gackvik, men d3 har han ock genom denna omständighet måst uti frakten kasta bort en vara, for hvilken han i Norrige kunnat tillbyta sig en hel eller half tunna sill; och sådant vore ju en förlust för den stackars bonden. Men: de andra, som medförde näfver och tunnstafver och: skinn; hade intet, som kunde utbytas i fraktkostnaden, och de måste derföre vända om, gilvande ett negativt pris åt den upprättade kommunikationsleden, som stinger vid hemmet dem, som vore mest i behof af densamma. T sedan: en :hvar vunnit kännedom; om vägens beskaffenhet, skulle -visst ingen låta. förleda sig:-att börja färden, derest han ej hade så pass stort penningeförråd, att han kunde leja skjuts utan att medtaga egen. dragare. från hemmet. Men skulle man leja skjuts fram och tillbaka med bytesvarorna, då blefve helt säkert vinsten. ganska ringa. En väg, som kunde endast med tillbjelp af penningar. befaras, skulle derföre aldrig lända till någon förkofran för landsallmogen i allmänhet, utan: endast för herreman, som bodde vid hvardera äudpunkten af vagen. Och när det är endast dessa, hvilka möjligen aldrig försökt vara så blottställda att de nödgats i sakta mak draga sig fram utan penningar med egen dragare eller egna fysiska krafter, — som hittills haft att orda i denna sak; s&-har man ej heller skäl alt vänta, att de skola kunna sätta sig in uti den torftiga allmogens belägenhet. . Men. om man tager dennes resurser i betraktande, så måste komma i klar dag 4:0 att ju farre farjställen och vatten en landsväg. passerar, ju mera ändamålsenlig är den i ett glest bebyggt land. :0 att den aldra stérsta vinsten af en öppen landsväg måste: tilllöda (det folk, som kunde använda densamma,) just då vägen vore sådan att intet annat erfordrades för framkomsten, äv häst och kärra; ty då hade e & &
