Sida 58 [58]
OCR
NE djupt, ger det mycket rik skörd. Vill man begagna mossgödsel till potates, ar det bäst att uppdrilla jorden, då potatesen först och gödseln sedan rikligt nedlägges i de öppnade fårorna, hvarefter vid plogkammens klyfning både gödseln och potatesen nedmyllas. Med nämnda gödsel och sådant brukningssätt har jag på mager jord i flera på hvarandra följande år planterat potates, men, i följd af den fuktighet mossan gilver åt jorden, funnit densamma med hvarje år tilltaga i produktionsförmåga, så att jag på 6 tunnlands jord, efter axsäde räknadt, har skördat 350 & 400 tunnor potates. På mycket stark lerjord, såsom almlera, flytlera och den hvita skogslera, som sällan eller aldrig ger någon betydlig skörd, är stark mossgödsel bättre än ladugårdsgödsel, emedan genom en större qvantitet mossgödsel leran upplöses och en god matjord beredes, som aflåter ymniga skördar. Att mossgödsel passar utmärkt väl till råg har blifvit säkert utrönt under flera år, som jag begagnat den härtill. Såväl den råg, hvilken i år växer, som den, jag nästlidne år skördade, synes öfvergå den som var gödslad med ladugårdsgödsel, både till strå och kärna. Afven kan mossa, i brist på halm, passa väl till strö, då den. måste vara mindre fuktig. Der tillfälle så gifves, är det bra att uppblanda ladugårdsgödseln med mossa, då qvantiteten af gödseln ökas och tillfälle blir att gifva jorden riklig näring, då hon kan lemna desto ymnigare skördar. Ett större lass mossgödsel bör ej kosta mer än 73 Gre, 23 öre för upphackningen, 25 öre för hemkörseln och 235 öre för beredningen, och då jordbrukaren sjelf eger mossa på egen mark, samt under den tid af året då jordbruket ligger i hvila, med eget folk och dragare kan framskaffa densamma, bör väl ingen omtänksam jordbrukare vara i brist på nödig gödsel vid sitt jordbruk. I anseende till den myckna matjord som mossgödsel gifver samt dess egenskap att göra jorden lucker och bördig, har jag funnit den hafva företräde framför benmjöl, fosforsyrad kalk, guano, pudrett och naturlig kalk, hvilket allt jag i större skala försökt och funnit mycket gifvande, men vid beräkning af inkomst och utgift öfvergår mossgödseln dem allesamman. Endast ladugårdsgödseln gör i allmänhet härifrån ett undantag. Dock är nödvändigt att mossan väl förruttnar i beredningen, annars är all möda dermed forspilld. I hvad mängd jag begagnar mig af mossa såsom gödningsämne, visas bäst deraf, att under sistl. » vinter har jag till ladugården hemforslat omkring 45 å 4600 lass, och af densamma är i vår under säd, grönfoder och potates användt omkring 7 å 800 lass. Då jag med stor grämelse. ser, huru jämmerligt månget jordbruk skötes af oförstånd om de skatter, som finnas i våra mossbeväxta skogar och beteshagar, har jag ej kunnat underlåta att
