Sida 29 [29]
OCR
NARE för dess besvär, —- dermed man: ock på densamma satt en sporre för befordrande at föreningens bästa — och minst en del reservfonden, att företrädesvis användas för inköp af dyrare redskaper, som inom området mot byra till denna fond skulle fa utlånas. Genom en sådan fördelning at vinsten skall föreningen verksammast tramkalla” dels sparsamheten inom området, så väl och ej minst hos barn och tjenare, hvilka såmedelst beredas högre ränta, än i någon bank, som ock hos delegare och kunder, då desse få andel i vinsten i förhållande till hvad de köpt hos föreningen, dels ock genom planen för reservfondens användande lemna ett godt handtag åt jordbruket. Reglementet är ytterst enkelt samt lättfattligt för allmogen och i öfrigt grundadt på den plan, som Sunne socknemän ansågo sig strängt böra följa: nemligen att all handel i boden skall ske endast mot kontant betalning och att all egentlig ”spekulation” skall undvikas samt för- ~ eningen i stället skaffa sig någon redbar förläggare, hos hvilken föreningen i mån af behof må kunna hämta sina förnödenheter och påräkna att få afsätta sina produkter emot bestämda priser. Ty såmedelst skulle föreningen icke ha behot af någon vidlyftig vare sig correspondens eller boktöring: och således icke heller af fullt affärsskickligt biträde, som alltid blefve dyrt, utan kunna åtnöjas med en redbar, vanligt skrifkunnig person att sköta kassan och böckerna samt att ba uppsigtén öfver det hela, hvilken person borde kunna erhållas mot en ringa ersättning, och derjemte en qvinna, eller annan lämplig person, ‘som besdrjde sjelfva utminuteringen och fdr egen räkning kunde vid lediga tillfällen sysselsätta sig med någon passande handslöjd. : Sa ha stiftarne tinkt ordna féreningen i Sunne under förhoppning å deras sida, att det ifrågasatta Norrlands Handelsaktiebolag skall komma till stånd och töreningen bli i tillfälle att få använda detta bolag till sin förläggare. De skäl, som af sfiftarne framhållits för bildande at denna förening äro också både ädla och kloka. Bland . annat tro de, att den böjelse, som hos mången af allmoSens söner nu snararare än förr uppstår, att vilja bli fri jordarbete och i stället, utan afseende å hvarken kapitaltillgång eller duglighet, slå sig på handel, skall i väsentlig mån qväfvas. De vilja spata den arbetskraft, som nu går förlorad i och för allmogens resor till staden och för öfrigt sätta allmogen i tillfälle både att bestämma hvilka slags varor samt beskaffenheten at dem, som företrädesvis böra finnas i boden och i främsta rummet hindra all utborgning, som hittills så beklagansvärdt skadat allmogen.
