OCR
Protokoll d-. 29 Jam— 1821;.· « MS« «ej mä flvktaz eller afhändas, utan wara att rings-, päl der han, efter erhälteanouy ms «kunna götja execution dekreti, efter hwilkenktid hanssprioritet· framför andra creditorer att, «af de seqvestrerade effecteknie njuta sin betalning, först,b«egynner.«, - · J gruud af hwad nu anfördt.är,— anfer- jag, förmänsrätt kkka kkret kxtsnna-äga rum i»anledning nf qnjarstad, sosm af- -fkiirgritigsförb1-1d ellcr— fä kalt-ad sey-usw« de non- scha» li’e«mzcio, få framt ei före gäsldenärs ceßion, sädnn fastställelse ä— fordringen utwerkass med dvm eller utsIag, hwarigenom qwarstaiden eller-stingringsförbudet kan förwandkas til-l unnöttring, "pä fätt i den redan antagna 4 S. af detta Capitel omfdrmäleä Efter min tankcr, skulle således den fdreslagne m Z. utgäz hwaremot jag, i· sammanhang med detta äume, tror mig böra-amnärka, sitt-Ists 6 Z. «18« Capitlet af projeevet still- HandelsBalk må Mög-» gas, att den der stadgade föruiänsrätt äfwen gäller för sborgenär, som fätt utsmätning X dom eller utsiag- bwilket, ehuru ei laga kraftwumjet, likwäl siall i werksställighet gä, efter tp i 33 Capistlct 3, 4, 5 och 7 W. RättegångsBalkeni förordnas.«t CommerceRädet Zenius och ExpeditionzSeereteraren chbert pttrade, att lagstifkningen fdr närwarande desto-mindre kunnat med qwarstad förena förmånsrätt," fom der ej warit bewime huru qwarstad ikolat werfställaä När« nu- förslaget meddelade en sächbestäcnmelse, och derigenom blefwe afgiordt, att qwarstaden iknlle gä i werkställighetj pä alldeles enah anda sätt, fom Utmcitning, ansågo ock ConnnerceRädet och Expe-. ditionsSeereterarenssverkan af deßa Ztgerdepböra blifwa den« samma. ’me«stad å lös cgendom wore, efter deras tanka, af kika betp-de1fe, som intekning i fast-sy-« »He NEMheter, som kunde uppkomma deraf,- att den förra medförde fösrmänsrätt, kunde ckfwen ·äg-«k rmu af den senare. Men deßa möjkiga olcsgenheter borde ei utefluta begagnandet as de werkliga fördelar, fom af bäda deßa ansstallier wsoro atrmäutm Hans Exeellence, Herr Gvefwm Vch IUstitieStatsMinistern, fein-te Comsmkteens Jof«rige granfkandc Ledamöter, gillade fökslaget. De äterstäende W. af 6 Capitlet, fault 7 Capit—lct till och med 9 S» lästes och antogos. · Dereftcr anmärkte NdvocatFifcalen staaka att han ansett nddigt, det en Z. i förslaget iuförd«es, som, likawmcd 10 g. Ji s Cap. UtsökningsBalken af 1734 ärs rag, stadgade, act om nägon sökte förbud Hi antrat-, attrefa ur staden-, förr äu han till rätta «swarat eller fullmäktig för- sig ställt, ägde Kommgens Befallriingshafwande act det bewilia. CounuerceRädck zenius och Expeditiosszecreten-arm Richard förklarade, att de funnit betänkligt föreslå ckt ssdant stadgande: i försiaget till RättegångsBalk wore utsatt, «bm—u förhållas borde, om fwaranden ej inställde sig siclf eller genom fullmäktig wid Rättenz och att utfärda rescförbud, innan ens någon tereska bl-ifwit wisad, anfng de bäde olämpligt och till äfwentprs för allmän frihet och säkerhet Ausblng » CounnerceRädet Leimng förenade sig med AdvocatFiscalen Seaalkz ach Commitcens öfrige granstande Ledamöter bestdto«, att en Z. »i förstaget fkums incagas,, af föliaude lpdelse2 »Na sdker borchckt förbudä gäldenäc att resa ur stad eller frän den ort, dee «W wifcas, innan him å lsorgenärs lagsöknking fwarat, euer rätt fök ssg SFMT ckk Wed«ning att befara, det gäldenär wikcr undan, eller pröfwar Kommgens Befallningsbafwande