Sida 941 [941]
OCR
«-«iucktas kumm, siola ock ntsökas, efter sont med beskaffenheten i Hwarje särfkildt fall in·«.«stänmjer.« « « » Häremot anförde CommckccRädct Zenius vch ExpeditionsSerreteraren Richert, fotn warst ense Um kedackionem att dä de ifrägawarande fordringar eller rättigheter woro gäldenärens werkliga egendoti1, utgjorsde de ock en tillgäng, sont borde anwändns till hans Knle betalning. Detta kunde ej- annorlunda läta sig g"öra," än genom deras förfäljning, om de ej gennst woro förfallne till indrifning. ConnnerceRådet och ExpeditionsSecretcraren kände ingen lag, fom förböde en botgenär att sielf.sälja sina fordringar«; ochslika litet trodde de det kunna förwägras hans ereditorer. Den, som utgifwit en förbindelfe, knknde ej lida nsgot xill sin credit-, vm ·dcnna·förbindelse öfiverläts, ware sig gcnvm föksålining elf-er annorledes. Akt den ånöiligtwis ginge bort för ringa pris, wore en .tillf·ällighet, för hwklken den gäldbundne singe skvlla sig- sielf, som- ej på annat sätt knnde göra tåkt fök sig— Hans creditorer woro alltför litet belätne med rättigheten att föda bottom-i ett bysäkknkngk häktez och sä länge en tillgäng fnnnes, som werkligen kunde realiseras, borde de ei wingas att tillgripa denna utwäg. » Tillförordnade InstitieCancelleren Bergenschöld förenade sig med AdvoeatFiscalen staalfz men Counniteens öfrige Ledamöter gillade försiaget. Återstäende W. af 4 Capitlet, samt bela 5 Capitlet, ssä ock 6 Capitlet ända till 10 Z» låstcs och antogos—.utan anti!ärb"«cing. Wid sistnämnde Z. förklarade AdvoratFIscalen staaik sig qua qk säkskxw mensng, den han skriftligen författat och nu nppläste, sä lydande: . «-Pä skäl, som äro anförde i motiverne till 18 Capitlet af projectet till HandelsBalk, bar Cominiteen förklarat wißa der uppräknade fordringsägare berättigade till betenning med företräde utur gäldbnnden mans egendo1u, antingen i följd af fordringarnes färskilda natur, Cszotlzem most-h legalz’e), eller pä grund af aftal eller borgcnärcns egen omtanka, ntt förfäkra sig on: sakrätt, säsom genom pant eller intekning Gewiesnen-z conOFIZtJonazng Sappeme ( « , Dä lösören, som efter laga kraft wunnet utsiag blifwit utmätte, nppskattade och satte i allmänt förwar eller Order ntsökuivgsmäns försegling,« fasiän de -icke hnnnit före gäb denärs ccßion särjas eller utur boet tagas, likmäl" rätteligen smfetts, i kraft af execntorns Iaga.åtgerder, redan till botgenären öfwerlenmade, säsom säkerhet för en lagligen faststäld fordran, hat man äfwen i detta fall, i likhet med hwad tillförene warst stadgadt, fnnnit förmänsrcitt böra äga nun. ’ Men- det fynes icke fökenligt med de grundsatferi,-fom idetta lagsiiftningsåmne Miswit fdljde, att förmänsrätt skulle knnna beredas genom sä kallad Feizwsteys »k! indes-im ellpk qwarstad ä gäldenärs egendom för fordringar, hwarföre utsökning ännu ei·ikett., eller hwilkas giltighet beror på oafgiord lagsökning eller rättegäng. . Fötslagertill RättegängsBatk innchållcr i 33 Capitlet 1 g» att Rätten mä, wid sakens börian, bewilia qwatstad Z swamndens gods, till det bexoppj Tom-Appng Ule kä- . rundan kraf. J 1 S. af det nn under .granskning warunde Capitcl tkllckkzgcs KVMMAMZ Befalluivgshafwande enahanda rätt, fastckn werkligsuksdkning euer«-rättegäng ej· blifwit
