Sida 940 [940]
OCR
162 , Masken «d. 29 Ian. ·18-21. nas, och utan undantag un stadgas, att försäljning af utmätta lösöreu fkall fke genom offentligt utrop, sä blir deraf en följd, act på lika sätt fkall tillgä med fordringar och tättigheter. Ett sädant fdrfarande anser jag deck, utur flera siäl, icke lämpligt.i Hwad fordringar angär, sä liggerj öfwerenskmmuelsm emellasp längifwaren och lånkagaren den naturliga förntsättning, att fordringen ei Jus annorltcnda·1ttkräfwas, än wid deß förfallotid, i godo eller genom lagliga medelt, ehwad.-långifwaren sself är innebafware deraf eller öfwerlätit den till annan man: det woxre ett mißbruk af det- ömsesidiga förtrosende, fom grundlagt -afl)andlingen, om jängifwarem genom offentligt utbiudande af sin· fordran, kungiorde för allmänheten läntagarcns förbindelse och sämedelst siadade hans credit. Förhällandet förändras ingalunda derigenom, att fordringen, genom utmätning blifwit en sämbet för längst-warens borgemär. Att den gäldenär, herv hwitken utmätning Fett; stulle i de siesta fall härigenom förnärtuas, spnes äfwen pätagligtz J stället att den tillgäng, hcm ågde i fordran hos annan, borde bestämmas efter dennes werkliga betalningsförmäga,bleswc UU spcclllantens presumtion mättstocken sföis jvärdet, och wore debitom okänd pä den ort, der försåliningen skedde, få bortginge fordringeu fannolikt tilt etts wterligt wanpri6. DIE fdr öfrigt for-dringen knnde wara falsk eller protesterad, och dä eukellan gäldenären och borgenären okände qwitmingsförhällanden möjligen ägde nun, blefwe wårdet sällan-rått beräkncligt och inköpet fötiageli.gm ask-we III XVI-Ist vch Hrtusks Jdkszzssinmuan ikulle aldrig morfwara dct esse-etwa beropp, som fordringcn borde frambringa, om den i sin ordning utsöktes hos gäldenckrem Man åberopar wädan deraf, att en« gäldenckr, för att undwika bpsättning, siulle — föka siaffa sig, hos owederhäftiga personer, fordringar pä lång förfallotid. Detta mißbruk år förekommet genom det i 7 Capitlet I Z. föreslagna stadgande, att onn, wid utmätning hos gäldenär, tillgängar ej finnas, eller om de äro twisiiga eller icke kunna för annan orfak siraxt till betalning i laga ordning«anwändas, stall ban, uppä borgenärens pästäem de; bysätta6. «Mera ömtäligt skulle det spnas för gäldenären, att wara underkastad en sädan päföljd, dä han ägde tillgängar, fastän de« ej kunderealsferw Men atqu det att hans förlägenhet ej afbielptes·g"enom fordringens reasisation wMentlig förfälining, som, cfter bwad ofwan anfördt är, nästan alltid skulle medfdra ha tIUst dch siada, få wore der icke att förmoda, der borgencirem om den i mät tagna fordringen Ums-»F anses Werskulle vrka bysättning, eller atc ucxvägar saknades act aufkaffa valktta, genom beläning deraf, till förfallotiden. « « Mcd sädana rättigbeter, hwilkas wärde bevor af rättegäng eller eliests är obestämdt, inträssar T amnänhet ett lika förhällande. Akt sälja pä auction, wore att bortslumpa dem för intet eller gifwa dem kUI pkis sit en ellek fz speculantcr, fom tisllfälligtwis kunde äga eller få kämiedom om wärdet, medan den öfriga delen af allmänheten saknade all anlednins att det bexsäknm . " » Pä deßa grunder hcmställer jug- Im ej wid stutet af 13 Z. bör tillckggasx «Ejmä .«dock i mät tagen sprde WTD «vsssnttigt utrdp Mias, utan beförje utmömingsmam Mk »den i laga ordning indrifwes. Nättigheter, som pä twist bero eller till wätde eliest U X
