OCR
Protokoll d.·1-3 Jan. 1821." » 157 fwclr vch det begär dertill, sont den naturliga lagen inplantat hos menniskan. —Our det på MA sidan ei kan bestri-das, att wägen till sanning och rätt bör af Lagstiftaren nked oinforg sökas och beredas, sä lärer ock, på den apdra, gransen för denna omsorg böM få Uppdmgas, act lagen genom twängsmedel ej mä förbinda nsgom att skada fig sjeif. Sädan blir likwal handelsen,d dä af twenne twistande parter den ena, äfwen under Obspligt, skulle twingas, att lemna waer ät f n motftändare och i bewisningen af hans ansper pä f n egendom fylla hwad denna icke förmädde. Männe man med antagandet afdenna fats i all sin utsiräckning skulle i--förhand« kunna beräkna alla de obkhagliga fdiideh chicanen deraf kunde härleda2 Obekymrad om mdjligheten att bewisa f n talan, skulle ei UIZUAEU kktslsg Pakt bötja en rattegäng och med lagens bimäde hivalfwa bewisningsskyldigheten på iin wederpart, hwars gönnnor man, så till sagandes, givtdel siSIWUgCU bsräkkkgsd att undersöka genom äberopandet af handiingar, under hwilken obestämda benåxnning till exempel kunde fdrstäs eifwen den intimasie enstilda brefwazling, sont elakheten eller nyfikenbeten pä detta satt answarslöst framkallade? Lika fä litet ett stikt bewisningssatt synes mig grundadt i fakens natur , lika mpckee skulle det niöjligen giipa in i den enskilda förrroligbeten man och man einellan, sont likwal ar nasian dec enda trösiande willkor föi 1nngängslifwets mängfaldiga obehag. Bland förbindelferna menniskor einellan förekonnna nddwmp digt många fall, dä wänfkapen förtror ät en annan persons wärd en handling, som umn. tills widare önskar undangömd frän werldens dgon, ocb detta förtroende ssulle iikwäl af en tredje kunna gåckas, dexföre att nägon hans takt, afwen pä dek qkkckgsmste sa« kunde log11 Jen prdfwas bero deraf. Då nn hartikl kommer, att npptäckten och framgifwandet af handUngar, hwilka knnna abeiopas, såsom besintlige i wederpartens egna gönnnor eller i denks, fom ei i saken är part, ikall bero på der Vttersta af alla twängsmedel eller edgång, så torde annn flere betankligbeter emot detta fdrslag prstå, sa weil i anfeende till härdheten af detta twängsniedel, Iued hivars anwandande lagen bör biisl)älla, fom af fruktan för edgängens mißbrusk och rllusiom i synnerhet dä en fdr twisten frammande person, fom brastcs pä eden, sde s g derigenom stald i walet eniellan ett förtroende, som skulle bedragas, oeh sitt samwetes ingri, fom fknlle färasä Jag keinm, att bar kan äbersopas auctoriketen af Prenßi ska lagen, som hat denn-c lara , nnder nanin af- Edition. Med tillbötlig aktning fdr denna auctotitet, hat jag Eikwat änna icke funnit nein öfwertvgelfe deraf fdrandrad.. Der ar möiligk, att— bland de tusentals nuaneemde fall, sont wid Donistokarne förekomma, nägot enda knnde gifwas, der en fä befkaffad skylds ghet, att fdrfe sin wederpare med bewis , sont nu ar i fxåga, knnde ntan ingrepp i sakerhet och förtroende aga kumz men hnmwida den i allmänhet och ntan nndantag samt under bandet af edsfixkbsudelse bör owillkorligen stadgas HENN, som est med otdningen öfwetensståmmande och samhallsnpktigt bewisningssatt, är hwad jag till Konsi. Connniteens upplpsia prdfning ocinned tager mig den friheten hemstalla.« Harmed förenade sig J:tstitieQn1bitds-IIannen, Friherre Mannmbelm vch thsxitieRO det Poppiusz men Hans Ezeellence, Herr Grefwen och JastikieStatsMMistem samt de dfrige granstaude Ledamöterne biföllo förgagets " s