Uei RevisionsStadgan af d. 28 Junii 1662, hwilken war den fdrsta lag, svm ps¬
bdd ett formligt råttegångssätt i de saker, der limekjicizem Bewisioyzih efter «.1615 ärs
råttegängspjsoceß, ägde sökas, är 5 I. af sädan lydelse: «när« nu sattan stemmodag infak
«ler, kola begge parterne fig oförfnmmeligen inställa och stadigt hwar Nevifionsdag
«uppwakta, till deß Oß gifwes tillfälle faken fdretagaz men woreWi med andra
«Regementsbesmär,bel)äftade den tid Revisionstiman infaller, wilie Wi då parterne en ny
«termin förelägga, på hwilken de comparera och ftadigt, sont sagdt är, uppwafta skola,
«till dess faken kan till dotns företagasz« ochtneddejas widareuti 8 Z. fin¬
iande fdreskrift: »der parterne begära att inlägga en funnnarisk deduction, korteligen af ac¬
«tis extraherad, ffall dem ä begge sidor sädant wara efterlåtet, allenast deruti intet nott, ·
«som kan förorsaka widlyftighet och sakens uppehäll, isIdrages; ej heller mä den sanuna
«1vara öfwer ett eller halftannat ark läng, mäste"ock wara fattad pä wärt swenskcz Lango¬
«1nål, och skalc fannua deduction parte-me inbdrdes conn11uniceras, allenast att se «och ,
«igenomläfa, om de sä begära, men intet till att skriftelig en swara påz men wo¬
«re der något, som särdeles swar behöfde, ikall det sie muntligen, när saken fö¬
«retages.« . « x -¬
Efter hwad wi af Nädsprotokollen för fannna tid inhemtat, gick det wanligtwis så
Ell-Akt skdan cU Revision-MIsepr ; Jagd-. Deo-- qnuiäie ·-faken, upplckstes 1:o sett ex¬
tract uk ymwnsngarne, swamnde mot den nu brukliga be1«·ättelsen, hwilket, efter 4 Z. af ähn¬
ropade NevisionsSmdgam alltid stulle författas så snart aeten inkom, 2:o Underrätternas
och Hofrättens domar, och 3:o parternas fünfter-, i fall sädane word ingifne: derefter in¬
kallades parterne ocb hördes, one de bade nägot widare att andragm när de afträdt, böt¬
jades inom Räder discourser om sakem stundom föranledde deßa discontfer till parte-Was yts «
terrigare hist-ander ändkligen företogs votering, i fall meningarne woro skiljaktige, hwaref¬
ter domen af RevisiönsSeceeteraren nppsattes oth, så fnart den war färdig, iuför Räder
pttblicerades. Efter wedertagna formulairet, bade domcnne en sä lpdande ingreß: «Kongl.
»Mein hafwer acca och attestata, med de domar, sont ncöfwer denna sak i Rätterne fällde
«äro, .fdretagit och öfwersett, iemmäl ock af par-terms muntliga conference allt tagit i
«noga betänkande.« .
Art nägre af Nädet eller andre kunnige män fdrordnades att föktlk getwllkse aktema
och refekera ännehället inför Konungem war i widlpftigake Taker brukligt, intilldeß-Ca11tzli¬
Räder Gyllenstjerna samt de fpra Seereterarne Stjemhökp skunk, Oliveorantz
och Hochusen utnämndes till ständige deputerade uti Jckstieiesaker. Insirnetionen föt dem
är utfärdad d«··17 Julii 1663 och innefattar fdrsta grundläggningen till den nu warande
Nedre JllsiitieRevisionem Efter 6 § af denna instruction, ägde bemälte depnterade äf¬
wen att förhöm Meer eller dem-Z wittnen", om de funno det- nödigt. Jcke deß. mindre
kathw- Mist hwad wi fett af Rädsprotokollen bäde fdr senare delen af I66o-talet och
för medlet af 1680-Met- de muntliga förhören uted parterna infdr-—Kongl. Maj:t¬
Warka ockfä Konsi. Nesolutioncn af den 9 Aprll 1695 lemnar det tpdligaste bewis, - dä
dernti förbsudes rättsökande parter, att, som orden lyda, «när inde Kongl. Mai-c de
»ein muntlige eonferencer och förhör tillätne blifwa,« af papperet nppläsa skriftliga me¬