Sida 927 [927]
OCR
entla framstckllnkng, deß natur gemenligast fordrar,« framstär i· ett längk och siuderth kal, onsklådd af alla de rhetorikens prydnader, fakförarens snille kan gifwa betät? Skulle i—rke, wiid en nvggrannqre nnderfökning, hans afsigr i allmänhet waru, them att öfwertala, än Akt öfwektps ga-, mera att fänga inbillningen och Fäusten, än att tillfredsställa förständet,- nägvn gäng mera att genom hopade sannolikheter sätta en fckrg pä saken, soin icke är sanningens, och att genom UPPWckckM sinnesrökelser aflägsna från Domaren det kugn och der kalla åsiädande, som bör ätfölja hans pröfn-ing, Wer-sont en Fransk förfatxare kortare uttrycker sig: det är rart, att bädck plaidörerna äro i god tro, och alltid är det en af dem, sont rckknar pä Domftolens okunnighet ekler wäld. Om imedlertid förhsällandet är fådant med fdttkässliga plaidörer —- jag taxar ej ens out rabnkister och chicanörer —- hwilken wore wäl dä winsten af deras antagande i saker, som redan äro skriftligen förde orh utförde2 Hwilka woro de siörre ljus, fom sioka spridas öfwer saken genom talet, än som förut äro deräe gifne genom siriftwexlingen? Och om det wore möjligt att i calculer bcräkna, genoni hwilketdera af deßa behandlingssättsröttwifan jemnast och « säkrast bxifwit hos okika folkslag ntdelcxd", så sinlle jag icke ett ögonbkick tweka pä ntflaget demf. — Jag bar föresiällt mig wältaligbeten wid Dunstelarne i sitt ideal, sädan jag nu hastigt söke tekna den. Man torde hckrwid inwända, att den förfömnde kraft, som kan sättas i ett kal, kan äfwcn sättas i en skrift: —- wißcrligenz —- men effekten är ej densannna. Skriften deckamems ej, men läses under en kugn uppmärksmthet, och . genom deß läsning och omläsning är Domaren i tillfälle att öfwerwäga och urskilja hwad deri är dikt eller sanning, sickc errors-pfian och intedtertidfdrswngas intrpckek , « . I t—ider, dä, nted en bristande allmännare strifkonst, kagar chm icke gäfwos skrifnes, des landsscder i deras ställe följdes, ellcr ock i andra tider, dä lagame ännn icke upphunnit nägon bestätudhet cller fullkonming, borde tal wid Domstolarne wara nödwändkgm Man behöfde dä, jemte framläggandet af sielfwa faetnm ellers twisteämnct, dedncera" fig fram till bwad man ansåg för rätt och skäligt eller till hwad lagen bordt säga, om den funnits eller om den fnnnits « fullständig. Fdrmodligen mißtager man sig ockfå föga, om man derifrän cgentkigen härleder dessa kais upprinnelsr. Sedan äter,- under tidens fortgäng, lagstiftningens konst giort stvra ech« hastiga steg tkll fullkvmligbet och bestämdt sina bnd för de flesia förekommande fall, fom ers-armhet och eftersnmande förmätt samm, cir förhållandet owederfägligcn ombytt,— och man kan nu UWM Web fMUkUg fägcd Akt kAgOU ssekf satt sig i plaidörens siälle och förklarnt sin mening eller Wunden Det är redan i fekler, som Swerige ägt besirkfna lag-ar, hwilkas wärde i det hela kasgit, föttiMAt gMUikarens stVM tlppmätksambetz ochdä det nn under ntarbetning warande förfcag böt, som man Opqu afhjelpa de brister cller twetydigheter, sont i wär sisia codex knnna befinnas,x skall uran twifch hiclpemedkct af fsdane tak, hwm«o1n" nn är fräga, lyckIigtwiss finnas fä mycket nmbärligare, sont den skriftliga behandxingen i wär proceßordning är» bibehällm Jag känncr ej med säkcrhet mem, än ett af Europas länder,— der plaidörer knnde anses VDBSSTSC föV deß lagwerks bespnnerliga bcfkassmheks skull: ett Pbenomen , för mitt omdömc säumckecofökkkaklk gare, som dettia land hat« en lika stark natisomnanda, sont dinpa tånkare.. I fAMUmUhMg härtued förekonnuer den betraktelfe, atc plaidoijerä och juryinrättnink Sak stå med hwarandra i ett met-a reeiprokt förhällande, äu plaidoiiers th Donmre, nnn sielfwa ciga pröfningsrätt af sakcn. J förra fallet takar plaidören GENUng tlll STIMMka
