Sida 926 [926]
148 HProtokoll d; 10 Jan. 1821.
förenkkande och-förkortning, -..ett ändamäl, fom Commiteens Ledamöter txtan wiwa Zaum¬
samt söka, —- så anbkillek jag, att wid stadgaudet i 10 Z» jeumförd med 20 Cap. 10 och···1-I
W» hwarigensom föresiäs, abt, sedan parterna haft tillfcille att bewifa och hörasisaken, på scktk
äfwen fnllständigt -är förestrifwit, parteme ändä Ren wiß dag mä ckga att hwar enrot annan
muntligen anförahwad de widare nödigt akta, få göra nägra anmärkningarefter de fynpunee
ter af äntnet, iag fattat och hwikka tilläfwentprs nu eller framdeles icke torde sinnas oförtjente
as all uppmärksamhet. «
DIE nckrwarande försiag till RättegångsBalk bibehäller wärt uräldrikga bruk af siriftwek
ling till sakers utförande wid Ofwerdomstolame, behöfcver här ingenting sägas till förswarsaf
detta rättegängssistt, som, efter mitt outdöme, förenar alla fdr ändamälet nödiga fördelar ochigif¬
wer ett företräde ät Sweriges proceßordning. Sedan parterne i fina ömsesidiga fkrifter ägt räde
rmn att under lugna öfwerlckggningar , utreda beskaffenbeten af deras talcm , anfdra der-as WI,
wederlägga bwarandraö och«, genom derwid fogade bikagor, styrka hwad de kunna, eller anfe nö-¬
dsgtz sedan de ämm ptterligare kunna föka muntligt fdrhör inom tider, som lagen bestcimmerzr
sedau Domstolen deßutom under beredningen hört parterne i de omständigheter, den förändatnä-¬
let sinner nödigtz sedain Domaren derigenom, föi tillfckgandes, fäkt saken för sina ögon, den han,
i twetydiga fall och för egit famwetslugn, kan till öfwerwcigande reeapitulera, sä« ofta han be¬
höfwerz och fedan pä detta fätt bäggks fsikosbst för-,frwutidsstsåtsthvcm st längs den fkrifnct
boefmfwm zsw sum-s tm; fä kan Jag tcke annat Inse, an att saer mätte wara till sina wä¬
sendtliga beståndsdelar och med fullt betänkande titförd: att partema haft fullt rädmm att be¬
wifa och deducera, hjvslket understandom sker med en och famma operation, då deductionen rig¬
ger ibewisningenz och·att bwad de ändä widare,. till sakens urförsande,-ikulle äga att¬
nmntligen andraga, föga kunde wara antrat, än emsägelser, blott sämre framförda af kamen-.
äu förut af författaren till en öfwertänkt skrift. — J ,l)wart och ett änme okh således äfwen ien
-Domsiolsfak, bar det sunda och wanliga omdömet en— gsngx sage allt hwad det har att säga. Des
oansedt, möi Inan- wara fuclt förwißad o1n·, att plmsaliteten af ihärdiga parter ssUlle begagna fig¬
af en lag, som tiilläte dem , att ännu i yttersta stunden ta(a i sin, redan ntagerade sek« Man
måste således, genom detta lagförstagk, föreställa sig rättegäugstal eller pbaideijeråi wär.
proeeßordnsing antagua. ¬
Hwad im detta stag faf tat angär, hwikka« ftän aflägsnare tidehwarf Lbibehsillit sig sä¬
fom fedwanor hos wißa nationer, få bör sag kimske ej tilltw mig äch Mg kunfkapcxy att out¬
naturen, wärdet och ändmnälsmäßigheten af deßa tal fälla ett omdöme. J allmänhet« bar der
likmäl förekommit mig-- som ett och annat twifwelsnthl derent, i jVUMfökelfe till skriftligt hand¬
lingsfättz torde kmma äng rinn. Der enda ändamälet för all· rätcktegång är, so1n1nigsynes, den
enkla, Iman fanningen5·utredande, genom- en lagkig bewksnisngo — Pä sanmm sätt, som i ma¬
thematikem sklllls iag tro, att man till demonstrationen af M jukidisit problem bör gä den ge¬
naste wägen ,. genom« stät-. och bewis och genom: ingen ting mutat. Jag hat« wißerligen af witte¬
gzngsml i qllmänhet icke haft tillfälle att se andm, äu den gamlas Roma-M Oratorns, fom år
allas modcll, och nägra få f1«agment af-uwdernnz mew männe det ej siulle förhälla sisg sä, att
plaidöm ickc blotk hat Akt beWAkK sin principals sak, utan äfwen att för egen räkninsgs förmäkfs
wa eller förswam ett rykce som talare, och männe Ecke, i föle bät-aß sakm, i ställek Hör een